- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
152

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omgifning, drabbade företrädesvis Armfelt och Schröderheim. [1] Om
den sistnämnde mot slutet af sin bana hade färre fiender än
Armfelt, så berodde detta väsentligen på att han ej så länge
bibehöll sig i konungens ynnest. Under de senare åren af
Gustaf III:s regering hade emellertid, såsom vi sett, förhållandet
emellan de båda forna vännerna förändrats, och deras omdömen
om hvarandra voro icke de vänskapligaste. [2]

Om en viss själsfrändskap icke från början saknades mellan
Armfelt och Schröderheim, så torde detta knappast hafva varit
fallet med Munck, Armfelts finske landsman, åtta år äldre än
han, hvilken Armfelt redan vid sitt inträde vid hofvet fann
såsom en af dess mest bemärkta personligheter och innehafvare
af höga hofämbeten. Munck egde ingenting af det älskvärda
och spirituella väsen eller den lätthet i umgänget, som tillhörde
Armfelt och Schröderheim. Hans begåfning låg åt det
praktiska håll, som dessa snillen, efter sin konungs föredöme, i viss
mån ringaktade; såsom administratör egde han stor duglighet
och energi, ehuru hans hänsynslöshet ofta gaf anledning till
klagomål. Men brist på uppfostran och kunskaper och en viss råhet
i hans sätt att vara gjorde honom till en från de andra
gustavianerna skild typ. Ett våldsamt lynne bragte honom ofta i
konflikter, och äfven Armfelts heta blod hade lätt att sjuda
öfver. Ovänskapen mellan Armfelt och Munck blef inom kort
en allmänt känd sak; Schröderheim berättar, att Munck tidigt,
redan i början af 1783, »började taga ombrage af Armfelts lycka,
och deras hat, hvari jag sedermera så ofta blef invecklad, att
utbryta». Han omtalar från denna tid ett våldsamt uppträde,
som slutade med en utmaning »i de minst valda termer»
föranledd af en ordväxling i en likgiltig sak. [3] Tvisten bilades för
tillfället, men förhållandet fortfor att vara spändt. Ett nytt
vredesutbrott föranleddes af Armfelts befordran till öfverste för


[1] På dem båda syftar påtagligen preussiska sändebudet Podewils’
yttrande i sin rapport (anförd af Beskow, II: 177): «Man klagar, ... att man
ser omkring konungen blott sådana som missbruka hans ynnest. Visst är,
att stora missbruk hafva inrotat sig, i synnerhet i afseende på de
ecklesiastika befordringarna. Man har vid riksdagen öppet talat, att man borde
draga deras upphofsmän till ansvar, och i synnerhet anses baron Armfelt för
farligast«. — Den främmande diplomatens uppgifter torde i allmänhet tåla
åtskillig jämkning; de anföras här endast såsom prof på det gängse
föreställningssättet.
[2] Se t. ex Schröderheims skildring af Armfelts uppträdande vid Gefle
riksdag (anf. st. s. 121 o. f.) samt Armfelts yttrande om S. till Nordin (i
dennes dagbok, anf. st. s. 8.)
[3] Anf. st. s. 69, 76.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free