Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till kriget och till upplösningen af det högst angenäma umgänge,
i hvilket jag lefde lycklig.» [1] — Armfelt däremot betraktade
denna riksdag såsom ett »lika onödigt som farligt experiment»;
och kände, såsom vi sett, tillräckligt stämningen i landet för att
hafva skäl för sin åsigt. »Om det skulle blifva mig pålagdt»,
säger han i en samtida anteckning, »att uppgifva orsakerna till
denna riksdag, skulle jag stanna i ett så mycket större
bekymmer, som, efter mitt sätt att se, alla giltiga skäl till ständernas
sammankallande voro försvunna. Brist på bröd och penningar
betog möjligheten af allt biträde å deras sida; och samma nöd
retade de enfaldiga och gaf luft åt de regeringssjukas tadel, för
att genom allmän oreda vinna ett outstakadt föremål.» [2] Han
fann ingen annan förklaring till den oväntade åtgärden, än att
»monarken själf sökte verksamhet», samt att »han var mån att
visa Europa och sina undersåtar sin aktning för folkets rätt
och för lagarna», helst som han icke misstänkte »oenighet och
försåt», och ingen syntes »tvifla på konungens rättigheter».
Att Armfelt icke varit okunnig om att riksdagens
sammankallande stod i något slags sammanhang med de planer mot
Danmark och Norge, hvilka genom Tolls förespeglingar åter
väckts till lif i konungens sinne, synes framgå af hans egen
berättelse, sådan som den anföres af en samtida. Betecknande är
äfven följande anekdot, upptecknad af densamme efter ett
yttrande af Armfelt själf: »Dagen förr än riksdagen 1786 kallades,
... frågade konungen baron Armfelt, hvad som nu sades i
Stockholm om riksdagen, då Armfelt svarade: patrioterna äro
ganska glada och tycka om den; hvartill konungen sade: då
har jag gjort en stor sottise. Armfelt invände, att det ju kunde
ändras. — Nej, sade konungen, kallelsen är redan i förra
veckan afgången till Finland och hela riket. Väl eller illa, nu så
måste det blifva därvid.» [3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
