- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
167

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller hertiginnan af Södermanland — eller det talrika följet, visste
hvart resan gällde från Karlskrona, dit färden först ställdes; icke
heller hade Gustaf i Köpenhamn låtit på förhand tillkännagifva
sin ankomst [1].

Armfelt var en af de få, som från början synas hafva
varit invigda i konungens krigsplaner och som visste hvad resan
afsåg. Dock synes han redan från början endast med
betänksamhet hafva betraktat de vidtgående planerna; hans brefväxling
från denna tid bär därom mångfaldiga vittnen. En vecka före
afresan till Köpenhamn uttalade han sig t. ex. på följande sätt
i bref till prinsessan Sofia Albertina: »Alliansen med Frankrike
är betydelselös, sedan det förlorat sin företrädesrätt och sitt
inflytande. Att kasta sig i ett krig eller att ingripa i ett
grannrikes gigantiska planer, skulle vara att handla rakt emot sina
egna intressen. Hvad återstår då att göra? Att förhålla sig lugn,
hvarken förklara sig för eller emot någon, låta sakerna sköta
sig själfva, begagna sig af andras dårskaper och förvärfva
förtroende och anseende. Jag vågar icke påstå, att man alldeles
delar min åsigt härutinnan; men jag hoppas att det skall komma
med tiden» [2]. — Dessa åsigter kunde icke vara konungen
obekanta; men det oaktadt synes hans val tidigt hafva fallit på
Armfelt att såsom underhandlare främja hans syften. I
Köpenhamn, dit Armfelt från Karlskrona var konungen följaktig, var
det konungen själf, som utförde själfva hufvud-underhandlingen,
men fråga var å bane att därifrån afsända Armfelt till London,
för att vinna engelska hofvets tillslutning; och efter återkomsten
från Köpenhamn fortforo ryktena om Armfelts tillärnade
beskickningar till än det ena, än det andra af Europas hof [3].
Dessa förslag kommo icke till utförande; men den rol, som
Armfelt kom att spela vid besöket i Köpenhamn, blef icke
obemärkt.


[1] Se Odhner, G. III:s besök i Köpenhamn i Hist. Tidskr. 1881, s. 161
o. f. samt Kôersner, Gust. III:s yttre politik, närmast före ryska krigets
utbrott. Akad. afh. Ups. 1882.
[2] 9/10 1787 (Eriksbergs arkiv).
[3] Från Malmö skrifver Armfelt till sin hustru (28/10) om den
ifrågasatta resan till London: »J’en frémis par plus d’une raison; mais il faut tout
sacrifier à la volonté du maître». Dock torde han icke hafva varit obenägen
att beträda den diplomatiska banan, att döma af ett yttrande i ett annat bref
från samma tid (24/10) till sin hustru. Underhandlingen i London drefs
genom svenske ministern därstädes, frih. G. A. v. Nolcken, och dit afsändes i
Jan. 1788 hofjunkaren Jennings med nödiga instruktioner. Se Kôersner, anf.
st. s. 38.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free