Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag förutser, uppriktigt sagdt, att jag kanske ej skulle hafva
varit länge i Köpenhamn, innan jag gjorde slut på den goda tanke
om mig, jag möjligtvis där efterlemnat. Man skulle vara en tok,
om man icke önskade att gagna sitt fädernesland och till och
med att offra allt därför; men man måste känna sina krafter och
beräkna deras utsträckning, samt icke glömma bort hvad
Voltaire säger: tel brille au second rang qui s’éclipse au premier».
I sammanhang med frågan om Armfelts beskickning till
Köpenhamn stod förslaget att han skulle företaga en rundresa
till de af Europas hof, hvilkas förbund under för handen varande
politiska förhållanden vore för Sverige af vigt. I främsta
rummet borde han då besöka Köpenhamn, för att där hos danske
kronprinsen tala Sveriges sak gent emot Ryssland. Att döma
efter brefväxlingen med d’Albedyhl, önskade Armfelt, om dessa
resplaner komme till utförande, helst undvika att i Köpenhamn
uppträda i någon officiel egenskap. »Momenten är likaså kritisk»,
skrifver han i Januari 1788, »som nödvändig att profitera utaf,
och mitt hufvudändamäl är kungens väl och nytta. Min
particuliera gloire blir på det viset ingen, men jag kommer i den cas
att därigenom afstyra mycket ondt. Skall kungen i den vägen
få råd, skall det ske mycket indirekte, och ämnet anses såsom
en affaire particulière och relativ till min och kronprinsens
personer». Hvart denna nya underhandling skulle syfta, framgår af
Armfelts ord om nödvändigheten, att »då man ej kan hindra det
onda, söka att till dess verkningar hämma styrkan och
oförsigtigheten af dess utbrott» [1].
Äfven i Berlin underhöll Armfelt vid denna tid en politisk
brefväxling. Kändt är, att konung Gustaf III uppdragit åt sin
syster, prinsessan Sofia Albertina, som nyss mottagit sin nya
besittning Quedlinburg, att vid preussiska hofvet söka verka för
Sveriges intressen i den konflikt, som skulle stunda; och vi hafva
redan sett, att Armfelt före resan till Köpenhamn meddelat den
högättade qvinliga underhandlaren sina tankar i ämnet [2]. Från
Köpenhamn skref han ett nytt bref till Quedlinburg rörande
vigten af att öfvertyga den nye konungen af Preussen om fördelen af
en nära anslutning till Sverige, på grund af dess
jämvigts-ställning i Norden, sedan Danmark, såsom man hoppades, ställt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
