Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgift, »att baron Hastfehr vore den som indragit konungen i
kriget» [1]. Det är, som man finner, stämning och genstämning
inför samtidens domstol.
Bekant och ofta citeradt är ett annat af Armfelts
yttranden före krigets utbrott, hvilket ansetts bevisa, att han tillstyrkt
dess företagande: det är antecknadt af memoarförfattaren grefve
Adolf Ludvig Hamilton. Armfelt skall, enligt denna källa, då
konung Gustaf en gång klagade öfver sin penningförlägenhet,
hafva yttrat: »E. Maj:t har ej mer än tre sätt att komma ur
denna förlägenhet: antingen genom den största indragning i
lefnadssätt och den starkaste hushållning, eller medelst ett nytt
ständernas sammankallande, med formlig afbön för skedda
misstag i finanserna, eller slutligen genom ett krig, i hvars kostnaders
beräkning de forna utgifter lätt kunna bortblandas. Lyckas
detta krig, så är svenska nationen så beskaffad, att intet ansvar
äskas, intet understöd nekas en segervinnare; misslyckas detta
företag, står afbön alltid öppen, och om dess föremål är en
krigsomkostnad eller en misshushållning i fredlig tid, blifver
förhållandet å E. Maj:ts sida och slutföljden af ständernas enahanda. De
knorra, men betala» [2]. — Det berättades äfven att Armfelt
själf, efter krigets utbrott i Finland, i många personers närvaro
skulle hafva omtalat detta samtal med konungen; med tillägg,
att denne, då han funnit det »odrägligt humiliant och ogörligt»
att tillgripa de båda första af de föreslagna utvägarna, i
samråd med Toll vidtagit den tredje, såsom den »grundligaste och
säkraste» [3].
Huru mycket sanning som ligger till grund för alla dessa
berättelser, kan lemnas därhän. Det är mycket möjligt att
sådana samtal kunna hafva egt rum, och att dylika yttranden
blifvit fällda af Armfelt; men i hvarje fall kan däraf icke slutas, att
han på allvar tillstyrkt kriget eller att det varit hans råd, som
bestämt konungens beslut.
Själf var Armfelt angelägen att rentvå sig från
beskyllningen att i denna sak hafva handlat gemensamt med Toll och
Ruuth. I en efterlemnad anteckning har han omtalat, huru han
på sina föreställningar om nödvändigheten att sörja för
anskaffandet af penningar, af Ruuth fått det svar, att »om trupperna
kunde äta pengar, så skulle ingenting fattas dem». Under
olycksdagarna i Finland, sedan kriget utbrutit, sände han till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
