Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klagar han öfver penningebristen vid utrustningen i Helsingfors:
»15,000 r:dr äro ett intet, när ingenting är i ordning; man måste
köpa åtminstone 1,500 hästar; artilleriet är i ett beklagligt skick;
i ränteriet finnes icke ett öre ... Jag säger som Villars», heter
det vidare, »utan att hvarken hafva hans skicklighet eller vara
lika girig: det fordras tre saker i krig: pengar, pengar och åter
pengar. Om detta land icke vore så oerhördt utarmadt, så vore
det ingen fara; men nu kan man icke lemna något åt en lycklig
slump eller öfverlemna sig åt lösa förhoppningar, då det är fråga
om att vinna seger». Och på följande sätt redogör han (16/6) för
ett samtal med sin farbror, generalmajor Armfelt. »Jag talte med
honom om att gå anfallsvis tillväga, och han svarade: ’ja! nog
böfveln går det bra; men maten, hur skall man få den? Finnen
gör ej godt utan full mage’. Vid provianteringarna möta
onaturliga svårigheter; de kunna knappast baka och mala för
dagliga behof, ty rågen, vi fått, skall torkas först».
Ännu mera bekymmersam än bristen på proviant,
krigskassa och utrustning, var likväl den anda och stämning, som
rådde hos befälet för de trupper, hvilkas stridslust Armfelt,
dömande efter dem som stodo under hans eget befäl, med så
mycken tillfredsställelse skildrat. I synnerhet i Helsingfors, på
Sveaborg och på den där stationerade flottan var andan allt annat
än krigisk. Där var man, enligt Armfelts bref till konungen, i
en stämning af oro och feghet med anledning af krigsfaran, som
öfvergick alla föreställningar. Hustrurna öfvergåfvo sina män
för att flykta till Sverige [1]. Särskildt skildrar han befälhafvande
generalen grefve Posse såsom »tragi-komisk» genom sin
klenmodighet och förskräckelse för det väntade anfallet af ryssarna;
och stormiga uppträden synas hafva förefallit mellan honom och
den unge öfversten för Nylands regemente, hvilken från dess
mötesplats ofta besökte Helsingfors, för att enligt konungens
befallning söka väcka den krigiska stämningen. Han ansåg tonen
i Helsingfors så dålig, att han förbjöd sina officerare vid
regementet att besöka staden.
På följande dramatiska sätt beskrifver Armfelt det besök,
han gjorde i Helsingfors omedelbart efter emottagandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
