- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
189

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fälttåget 1788, yttrande sig i samma anda. Hans ord förklingade
icke ohörda; men sakerna hade redan då tagit en vändning, som
han icke lyckades ändra.

Nu förfelade hans energiska uppträdande icke alldeles sin
verkan. Det blef mera drift i försvarsanstalterna på Sveaborg;
och sedan Armfelts farbroder, generalmajor Armfelt, kort efter
krigskonseljen i Helsingfors kommit till tals med grefve Posse,
kunde den yngre Armfelt berätta, att denne fått nytt mod, och
att man gjorde allt hvad göras kunde för att skaffa
förstärkningsmanskap och hästar för artilleriet och trossen, o. s. v. —
Troget stod under dessa tider öfverste Anckarsvärd, oaktadt
sina betänkligheter mot kriget, på konungens bästa [1] och
Armfelt prisar i sina bref hans skicklighet, nit och verksamhet. Men
äfven Anckarsvärd gjorde det icke med gladt mod; han insåg
med oro huru mycket som fattades i utrustningen. Armfelt
önskade, att denne utmärkte man hade haft en annan sinnesart
under de dåvarande förhållandena. »Jag kan icke förmå honom
att blifva en smula fanfaron eller litet uppmuntrande», skrifver
han, karakteristiskt nog. »Det gamla riddarlifvet visar oss att
det kan vara nödvändigt» [2].

Armfelt själf hade, dels af naturlig böjelse, dels för att lyda
sin konungs bud, tvifvelsutan icke låtit någon uraktlåtenhet i
sistnämnda afseende komma sig till last. Men å andra sidan
borde konungen genom hans bref vara förberedd på att allt
icke var som det borde vara i Finland. Dessa underrättelser
voro ingalunda välkomna: konung Gustaf såg ej gärna, att
hinder mötte för det hastiga utförandet af den plan, som han med
sin viljas hela kraft och sin fantasis liflighet omfattat. Oerfaren
i krigiska värf och föga danad för att egna uppmärksamhet åt
administrationens detaljer, fästade han ringa vigt vid


[1] I sina bref till konungen på våren 1788 hade Anckarsvärd icke
gjort någon hemlighet af sina tvifvelsmål om krigets framgång. I sina
rapporter hade han, enligt sina egna ord i ett af dessa bref (29/5), sökt
förekomma »precipiterade steg, så länge han egde en gnista af hopp, att E. Maj:ts
klokhet skulle kunna afböja ett krig, hvilket jag alltid fruktat och, ju
närmare ju mer, fruktar, torde för E. Maj:t själf, för hela dess rike... medföra de
allra olyckligaste följder». Det oaktadt utvecklade han stor drift i
anstalterna för skärgårdsflottans utrustning och nekar i ett följande bref (11/6)
bestämdt, att »espriten» inom denna corps vore dålig.
[2] Armfelt till konungen 27—31 Maj 1788. Jfr Anckarsvärds
berättelse, anf. st. s. 7, enligt hvilken han hade haft en »explikation med Armfelt,
med anledning af dennes bref till konungen, hvarefter de skiljts som »goda
vänner». Anckarsvärd hade också i själfva verket ingen anledning att vara
missnöjd med Armfelts omdömen om hans verksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free