Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrättelser af det slag, som ingingo från Armfelt, och äfven från
Anckarsvärd. Han mottog dem med otålighetens missmod,
såsom uttryck antingen af klenmodighet eller militäriskt
pedanteri. För hans rörliga inbillningskraft sväfvade bilder af lysande
bragder och krigisk ära: han skulle återställa sitt lands forna
storhet och hämnas Rysslands oförrätter; han skulle återupprätta
det ottomaniska väldet; hans namn skulle blifva kändt utanför
Europas gränser, i Asien och Afrika [1]. Han gick ombord på
sin flotta med operamässig ståt, fylld af dessa vidtsväfvande
förhoppningar; bittert fick han, sedan föga mer än en månad
förflutit, lära känna deras bedräglighet.
I Gustafs talrika bref till Armfelt från denna tid söker
man likväl förgäfves spår af det missnöje, som han erfor af
dennes allt för uppriktiga skildringar af tillståndet i Finland. Ett
vittnesbörd därom föreligger dock i en anteckning af en person,
som stod både Armfelt och konungen mycket nära: det var
Magdalena Rudenschöld.
Såsom vi erinra oss, hade hon jämte prinsessan Sofia
Albertina under det sista halfåret vistats i Tyskland. De skyndade
till Sverige, sedan kriget var afgjordt, och ankommo omedelbart
sedan konungen midsommaraftonen 1788 gått till segels med
trupperna. Medan flottan för vindstilla låg till ankars i
skärgården, gjorde fröken Rudenschöld i prinsessan Sofia Albertinas
följe ett afskedsbesök hos konungen. Då anförtrodde han henne,
att han var mycket missnöjd med Armfelt på grund af dennes
bref från Finland, hvari han underrättat om arméens dåliga
utrustning och oredan i alla förhållanden. »Konungen älskade»,
säger fröken Rudenschöld i sina otryckta memoarer, »i sina stora
företag icke att uppehålla sig vid allt för minutiösa detaljer, och
betraktade baron Armfelts föreställningar såsom hjärnspöken och
såsom yttringar af hans benägenhet för de lustbarheter, som
han nyss med saknad lemnat och till hvilka han längtade att
återvända. Jag blef lifligt berörd af det missnöje, som konungen
visade mot honom, och gjorde det omöjliga för att rättfärdiga
honom, förtviflad öfver att det syntes vara fåfängt. Jag tillskref
konungens missnöje general Toll, som då syntes täfla om
konungens ynnest med Armfelt, hvars fiende han var ... Jag insåg icke
då, i huru hög grad de tilldragelser, som följde på krigets
öppnande, skulle gifva Armfelt rätt i sak».
Armfelt kunde icke drabbas af den anklagelse, som
innebars i konungens bekanta ord, då han, ankommen till Finland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
