- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
194

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan begära af mig. En gång måste man dö: det är då bäst
att göra det som en tapper soldat; och är det mitt öde att
vegetera längre, så kostar det ingenting att hafva trotsat döden». [1]

Yttranden, liknande detta sistnämnda, förekomma ofta i
Armfelts bref till sin hustru. De voro icke endast »fanfaronnader»:
han hade i hög grad krigarens mod och visade vid många
tillfällen, att äran och bragden för honom gällde mera än lifvet. [2]
Han var fallen för djärfva och vågsamma företag; att sätta sin
egen person i säkerhet var det som han minst tänkte på, och
detta var ett ständigt föremål för hans kunglige väns
bekymmer. [3] Af personlig tapperhet egde han vida mera än af
härförarens lugna beräkning. Oaktadt han, såsom vi sett, icke
var utan teoretiskt militäriska studier, hade han dock ingen
synnerlig aktning för hvad han kallade »taktiska generaler». Själf
var han framför allt »le général soldat». Dock egde han stor
duglighet och energi i allt som rörde förvaltningen och förstod
i hög grad att såsom chef vinna underlydandes förtroende. En
samtida har på följande sätt karakteriserat Armfelt såsom
krigare: »Med geniets blick för det stora, orienterade han sig snart,
likväl alltid under inbrott af ett mod, som kunnat vara tamare.» [4]

*



Den 2 Juli ankom konungen till Helsingfors, erhöll där
underrättelse om tilldragelserna i Savolax, samt att Hastfehr
ryckt in på det ryska området. Han ansåg således kriget
börjadt; men dröjsmålet med flottans ankomst och de svårigheter
med afseende på utrustning och lifsmedel, som han snart erfor,
vållade att det dröjde ännu någon tid, innan han ansåg de

[1] A. till sin hustru (8/7).
[2] I ett bref från denna tid (6/7) till generalmajor Armfelt yttrar han:
«Vous sentez bien que, dans mon cas, il est naturel de vouloir se distinguer
non seulement comme un jeune homme, qui fait voir quelque courage, mais
comme officier qui, quoique abruti par la vie indolente d’une cour, n’a point
absolument perdu le peu de connaissances qu’il a voulu s’acquérir, en
employant toute sa jeunesse à l’étude du métier«. (De la Gard. Arch. XV: 194.)
[3] Se konungens bref under kriget 1788—90, hvilka nästan alla, så
länge Armfelt var i fält, innehålla förmaningar att ej för mycket blottställa
sin person. — Vackert och värdigt hade Armfelt under trumhvirflarnas ljud,
medan trupperna bröto upp från Lappträsk den 11 Juni, skrifvit till sin
hustru: «Skulle jag glömma dig och mina barn för att med frimodighet gå
faran till mötes, så skedde det aldrig. Nej, min vän, jag behöfver ej glömma
något: tvärtom, jag kommer ihåg dig, dem, mina skyldigheter mot kung och
fädernesland och äran. Det må sedan hända hvad ödet förelagt.«
[4]
Tornérhjelm, Se Ridderstads «Gömdt är icke glömt« V: 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free