Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan begära af mig. En gång måste man dö: det är då bäst
att göra det som en tapper soldat; och är det mitt öde att
vegetera längre, så kostar det ingenting att hafva trotsat döden». [1]
Yttranden, liknande detta sistnämnda, förekomma ofta i
Armfelts bref till sin hustru. De voro icke endast »fanfaronnader»:
han hade i hög grad krigarens mod och visade vid många
tillfällen, att äran och bragden för honom gällde mera än lifvet. [2]
Han var fallen för djärfva och vågsamma företag; att sätta sin
egen person i säkerhet var det som han minst tänkte på, och
detta var ett ständigt föremål för hans kunglige väns
bekymmer. [3] Af personlig tapperhet egde han vida mera än af
härförarens lugna beräkning. Oaktadt han, såsom vi sett, icke
var utan teoretiskt militäriska studier, hade han dock ingen
synnerlig aktning för hvad han kallade »taktiska generaler». Själf
var han framför allt »le général soldat». Dock egde han stor
duglighet och energi i allt som rörde förvaltningen och förstod
i hög grad att såsom chef vinna underlydandes förtroende. En
samtida har på följande sätt karakteriserat Armfelt såsom
krigare: »Med geniets blick för det stora, orienterade han sig snart,
likväl alltid under inbrott af ett mod, som kunnat vara tamare.» [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>