Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då omsider i Helsingfors den 23 Juli order gafs till
uppbrott mot Fredrikshamn, enligt denna plan, visade det sig,
hvilken demoraliserande inverkan det långa dröjsmålet haft på
sinnena. Officerarna inlemnade i mängd sina afskedsansökningar;
man talade öppet om krigets orättmätighet och olaglighet, och
man sökte intala soldaterna att vägra att gå fram. — Med
bekymmer såg konung Gustaf, som den 24 Juli, sedan order
blifvit gifna om uppbrottet från Helsingfors, begaf sig mot gränsen
och tog sitt högqvarter i Husula, framtiden till mötes.
Lika litet i Husula som i Helsingfors kunde konung
Gustaf vänta att mötas af tillfredsställda ansigten. Samma anda
rådde, såsom nämndt är, inom den del af finska arméen, som,
ehuru redan inne på det fiendtliga området, ej fått mäta sina
krafter med fienden. För några inflytelserika män inom finska
hären — om också ingalunda för flertalet — hägrade därjämte
hoppet att genom begagnandet af denna stämning åvägabringa
Finlands lösslitande från Sverige. General Armfelt hade i sina
bref till konungen tidigt börjat klaga öfver bristen på lifsmedel;
redan dagen efter sin ankomst till Husula hade han begärt sitt
afsked, på grund af bruten helsa. Endast genom ett hastigt
intagande af Fredrikshamn med dess magasiner, kunde trupperna
uthärda, «ty landet är alldeles tomt» hade han skrifvit den 21 Juli;
och tvenne dagar senare hade han på det ifrigaste förnyat sin
anhållan, att anfallet från sjösidan på Fredrikshamn måtte ske
med det allra snaraste, »då en vigoureux eld i några timmar
bör bringa den fästningen i E. Maj:ts våld, genom dagtingan
eller storm». Om man icke snart finge Fredrikshamns
magasiner i sitt våld, vore all »subsistance omöjlig» och »ingen annan
ressurs än en skamlig reträtt, som betoge soldaten och hela
nationen allt mod och hopp, hvarigenom allt vore förloradt,
hvilket jag önskar aldrig öfverlefva». [1]
Äfven Gustaf Armfelt, efter ankomsten till Summa så
segerviss och full af förhoppningar, började nu ana hvart det skulle
bära. Inom sin egen kår uppehöll han den krigiska anda, som
från början besjälat dem som blifvit ställda under hans befäl;
och de nästan dagliga skärmytslingar, som föreföllo vid Summa,
medan den öfriga arméen höll på att samlas, bidrogo till dess
upprätthållande. Men äfven till honom trängde ryktet om
missnöjet såväl i den svenska som finska hären och om de politiska
öfverläggningar om krigets laglighet, hvilka sysselsatte befälets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
