- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
202

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sinnen, i stället för afhjälpandet af bristerna vid utrustningen.
Om dessa sistnämnda hade han själf öfvertygat sig; och vi hafva
sett att han, med rätt eller orätt, gjorde sin gamle motståndare
Toll ansvarig därför.

Målande för Armfelts stämning äro de bref, som han under
dessa dagar skref dels till sin hustru, dels till konungen.

»Nu är man på väg», skrifver han till den förstnämnda
från Summa den 28 Juli, »att mista lif, egodelar och
medborgerligt anseende. Nu börjar man osa luntan. Sedan Toll mot alla
människors råd intalat konungen att gå hit med denna s. k.
armé, sedan han gjort så många rodomontader för att bevisa,
att allt var i den bästa ordning och ingenting fattades, sedan
han kastat åtlöje, för att ej säga vanheder, öfver klokt folk och
gamla militärer, som satte sig däremot eller gjorde svårigheter,
sedan han skickat mig öfver gränsen och här lemnat mig utan
undsättning under åtta dagar, — sedan han gjort allt detta,
säger han till konungen, att han misstagit sig i sina beräkningar,
att oförutsedda olyckor bragt allt i oordning och gjort freden
nödvändig, samt att vi tillfölje af brist på lifsmedel och
ammunition gingo vår fullständiga undergång till mötes. Konungen
är såsom träffad af ett åskslag och tillintetgjord, nedslagenhet
har fattat truppen och officerarna. Vi kunna icke göra fred,
och vi se ingen utväg att nå detta mål, utan vänta det
ögonblick, då man faller öfver oss för att krossa oss — eller då en
qvarlefva af mod åtminstone odödliggör oss genom att stupa.
Detta (sistnämnda) är mitt sätt att se saken, som jag ingifvit
mina trupper för att visa världen och våra efterkommande, att
min tacksamhet har öfvervägt alla andra hänsyn.»

Några dagar senare — det var den 1 Augusti — skref
han till sin hustru, att »utsigterna att med ära sluta detta krig
vore nästan förtviflade». Dock misströstade han icke alldeles
om att allt ännu kunde lyckas, »i anseende till de superba
trupper vi hafva — n. b. om ej svenska regementena rebellera, som
det tros. De trupper, jag kommenderar, skola nog gå fram;
det har ingen fara. Men general Siegroths division är snarare
lik en riksdag än en armé. [1] Gubben är sämre
landtmarskalk än salig Rudbecken, och Fabian Wrede, Klingspor m. fl.
hafva ingen röst».


[1] I en efterlemnad anteckning skrifver han om andan inom befälet:
«Personne ne voulait plus combattre, mais tous croyaient imiter les Fox et
les Sheridan, voulant censurer et corriger les abus d’autorité et conquérir la
liberté«.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free