- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
205

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjorda af de båda missnöjda öfverstarna, själf förvissa sig om
soldaternas stämning. Han red fram för de uppställda
regementenas front och höll ett kort tal, hvari han frågade, om de ville
»följa honom i lif och död och strida under hans banér»; —
och de svuro »att ej öfvergifva honom, så länge han förde sitt
svärd mot fienden». [1] Befälets hotelser och öfvertalningar hade
sålunda icke lyckats förvilla manskapets sinnen. Men de
tilldragelser, som följde, visade nogsamt, hvilken anda som rådde
inom denna armés befäl.

Landstigningsarméen afhördes emellertid ej; och den
anfallsrörelse, som med Husula-trupperna företogos mot
Fredrikshamn natten mellan 1 och 2 Augusti, blef utan all verkan.

När omsider de Siegrothska truppernas landstigning skedde
den 3 Augusti på morgonen vid Braxby sydost om
Fredrikshamn, ryckte Armfelt, som i Summa med otålighet förbidat
händelsernas utgång, medan man i Husula sökt höja
upprorsfanan, genast ut med sin kår, för att enligt den uppgjorda
planen från vester anfalla Fredrikshamn samtidigt med
Husula-arméens anfall från nordvest. Men denna sistnämnda förblef
orörlig. Den officer, öfverstelöjtnant Rosenstein, som general
Siegroth afsändt till konungen med underrättelse om sin
landstigning, återvände med nya order till Siegroth, att om han icke
vore säker att den natten intaga Fredrikshamn, skulle han
genast åter inskeppa sig, »ty arméen hade endast proviant för
följande dagen». Siegroth såg, såsom naturligt var, i dessa order
signal till återtåg och inskeppade sig efter någon skärmytsling
ånyo; Anckarsvärd, som, enligt sina egna ord, ej begrep någon
anledning att anbefalla reträtten, gjorde på eget bevåg med sina
kanonslupar ett låtsadt anfall mot fästningen, hvilket blef
anledning att därifrån i förskräckelsen gafs befallning om
förstadens uppbrännande. [2] Befallningen till Siegroth meddelades


[1] Se Heml. Handl. I: 205, hvarest talet finnes tryckt, och Tigerstedt
anf. st. Finsk Tidskrift VI: 102 och följ.
[2] Enligt Anckarsvärds försvarsskrift till konungen, dat.
Drottningholm den 8 April 1789 (Gust. MSS. Vol. 47). Förstadens uppbrännande
tjenade i en officiel berättelse (befintlig därsammastädes, skrifven med J. A.
Ehrenströms hand) såsom förevändning för återtåget. Det heter där: «Då
kommendanten i Fredrikshamn lät sätta eld på förstaden under fästningen,
där magasinerna, det hufvudsakliga föremålet af denna expedition, befunnos,
var general Siegroth föranlåten att draga sig tillbaka«. Konungens återtåg
följande dagen beskrifves i följande «förblommerade« ord: «Konungens armé
gjorde en rörelse, hvarigenom dess venstra flygel kastade sig på Likala och
den högra på Högfors. Brist på furage gjorde denna rörelse nödvändig.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free