Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven åt Armfelt, och medförde nödvändigheten för honom att
draga sig tillbaka till sitt läger. Hans reträtt var icke utan
fara, tillfölje af brist på hästar för transport af kanonerna. Han
återkom dock till lägret utan stor förlust, men med
förtviflan i hjärtat. Vi låna hans egna ord för skildringen af de
följande tilldragelserna.
»I mitt läger», säger han, »voro redan före mig utskickade
från Husula-arméen, som skulle förvilla hufvudet på mina
officerare: de sade att vi voro tagna i ryggen af 12,000 man
ryssar, som marscherade från Villmanstrand; att 20,000 kommo
från Petersburg, och att fred tillböds, och med stora fördelar,
så snart vi vore inom vår gräns. Jag hade i mina händer allt hvad
som behöfdes för att bevisa motsatsen; ty order till
kommendanten i Fredrikshamn voro gifna att kapitulera, så snart han
såg oss göra allvar, och med allt hvad han kunde af trupper,
kanoner och ammunition begifva sig till Viborg. Dessa order
voro så nära att blifva exeqverade, så att, om man ej från
Husula underrättat kommendanten, hade han lemnat sin fästning
och tändt eld på staden (hvarmed början redan var gjord)
natten efter, sedan general Siegroth dragit sig tillbaka på
skärgårdsflottan. Så snart jag var återkommen på min post vid Summa
och ungefär fått en idé om hvad som förefallit vid Husula,
begaf jag mig dit. Min ankomst behagade ej vederbörande, och
jag dolde ej heller mitt tänkesätt. Skulle man tro att
förvirringen och modlösheten var så stor, att jag omkring konungen ej
fann en enda af dem som verkligen voro honom tillgifna,
hvilken ej talte om reträtt, fred, förestående olyckor m. m.? Jag
fruktar ej besvärja denna assertion, i fall någon vore, som utan
att rodna, skulle vilja neka sanningen däraf. Följderna komma
ännu mer att bestyrka den. För att ej hafva air af en smilare,
som vill göra sig till, begärde jag att H. Maj:t genast ville
sammankalla cn krigskonselj. Detta skedde. Jag framdrog då alla
skäl och bevis, jag hade, för att vederlägga dem, som ej
allenast funno farligt att attackera Fredrikshamn, utan äfven
låtsade frukta eller verkligen fruktade att blifva tagna i ryggen.
Mot sanningen blifva alltid fegheten och förräderiet stumma, och
man tycktes komma öfverens, att ännu göra ett försök med
mera enighet och ordning än det föregående. Jag begärde att
tiden skulle determineras, orderna skrifvas m. m., och sedan jag
trodde mig vara väl säker om att se allt verkställas, återvände
jag till mitt läger, som Husula-arméens utskickade till en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
