Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det sätt hvarpå man härvid gick till väga, är ett upplysande
exempel, huru man från rysk sida fortfarande litade på det
korruptionssystem, som, utbildadt under frihetstiden, hos Sveriges
offentliga män så länge gällt mera än fosterlandets själfständighet
och ära.
Genom en bonde från Fredrikshamn lemnades den 7
Augusti till Armfelt ett bref, innehållande en växel på 20,000 r:dr
specie. I brefvet nämndes ingenting om växeln, men innehållet
förklarade afsigten med dess öfverlemnande. Det gick nämligen
ut på att öfvertala Armfelt, att ingå en öfverenskommelse med
de ryska befälhafvarna, för att »med gemensam öfverläggning
söka styra krigslyckan till den sidan som är freden närmast»;
samt försäkrade om »den djupaste tystlåtenhet och, i händelse
af upptäckt, om den mäktigaste protektion af den monarkinna,
som så utmärkt visat svenska nationen sin ynnest». I en lång
politisk inledning yttrades bland annat: »Den som olyckligtvis
rådt till kriget har, jämte det han gjort det våldsammaste
inbrott på svenska nationens ömmaste rättighet, äfven söndrat
bandet konungen och nationen emellan; och patrioten, som
sätter kärleken till fosterlandet främst, finner ingen förbindelse till
lydnad i lagbrott, hvilket utom det brottsliga äfven medförer det
olyckliga fäderneslandets undergång». Öfvertygad, att Armfelt
icke tillrådt kriget, vädjar brefskrifvaren till hans bekanta
patriotiska nit. Svar begärdes, ställdt till »En Välment Finne», inlagdt
i en lärftspåse vid foten af tredje verststolpen frän Fredrikshamn.
Det var icke den första och blef icke heller den sista
gången, som ryskt guld lagts i vågskålen, då det gällt krig eller
fred mellan de båda grannrikena. Men Gustaf Armfelt var icke
den man, som ville »styra krigslyckan» efter öfverenskommelse
med den fiende, mot hvilken han dragit svärdet; »det gyllne
krutet», med hvilket ryssarna tjugo år senare eröfrade Sveaborg,
förfelade denna gång sin verkan; och hvarken med det
upproriska armébefälet eller med dem som, förledda af förrädaren
Sprengtporten, svärmade för ett själfständigt Finland, ville
Armfelt göra gemensam sak [1]. Han lemnade brefvet till konungen
— det förvaras ännu bland Gustavianska papperen i Upsala —
och afsände följande svar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
