Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungen har fått veta det genom mig [1]. Jag förbannar min
födelsestund, därföre att det hårdaste af alla slag skulle träffa mig
och tillintetgöra mig, då det utplånar hos mig tron på att det
kan finnas människor, värda vår aktning och förtroende, utom
vid ett eller annat tillfälle. Kejsarinnan har, för att trösta mig,
gjort mig de mest lysande anbud och komplimenterat mig för
mina militäriska talanger. Men jag har föraktat allt, sagt nej
till allt, till och med försakat de känslor, som ännu hos mig
talade till förmån för denne man, som jag älskade högre än min
egen far; och jag föredrager landsflykten med en olycklig
konung, som jag har att tacka för allt, framför en hög ställning,
som endast skulle kunna kännas som en börda, och en rikedom,
som jag endast vunnit genom otacksamhet . . . Den kår, jag
kommenderar, har svurit att följa mig i döden; men den utgör
icke öfver 2,000 man. Jag skall råda till att arrestera general
Armfelt och ställa honom inför rätta; men ingenting försäkrar
mig, att icke ett borgerligt krig däraf blir följden». —
Djupt kände Armfelt, såsom af dessa bref synes, det
förödmjukande i utgången af det med så stora förhoppningar
började fälttåget, om hvilket en samtida hånfullt kunde anmärka,
att svenska trumpetare, som tjenstgjort vid de oupphörliga
parlamenteringarna hos fienden och vid besöken mellan svenska och
finska officerare, gjort lika mycken tjenst som soldaterna [2].
Härtill kom den vanheder, som drabbade hans namn genom den
ställning, som hans farbroder intagit till Anjala-männen. Han
var fästad vid honom ej blott med slägtskapens band, utan med
den personliga tillgifvenhetens, och hade en obegränsad aktning
för sin farbrors personliga karakter. »Han var», säger Gustaf
Armfelt i en efterlemnad anteckning, »en af dessa sällsynta
människor, som hvarken passionen eller någon enskild fördel skulle
kunna locka från dygdens och hederns väg; han var saktmodig,
lugn, gudfruktig och älskade uppriktigt sin konung, sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
