- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
216

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fädernesland och sina medborgare. Det allmänna bästa och de enskildas
väl voro föremål för alla hans omsorger . . . Själfva afunden, en
i Sverige epidemisk sjukdom, kunde icke förebrå honom hvarken
hofgunst eller rikedom».

Rörande farbroderns deltagande i Anjalaförbundet fortsätter
han i samma anteckning: »Sedan han blifvit lemnad ensam i
händerna på de upproriska vid Anjala, samtyckte han, förledd
af sin måg, att ställa sig i spetsen för en skara officerare, som
bådo fienden om fred. Hans afsigt var att rädda konungen och
staten genom denna åtgärd: han insåg hvarken det vanhederliga
däri eller dess olycksbringande följder, och genomträngd af denna
olyckliga tanke, skref han till konungen och till sin brorson
långa bref, för att bevisa dem, att detta vore det säkraste
medel att draga sig ur den svåra belägenhet, hvari man befann
sig . . . Konungen gjorde skillnad på de öfrigas onda uppsåt och
den gamle general Armfelts rena afsigter; dennes ursäkt låg i
en svag karakter, och han hade den sorgen att se, huru själfva
dygden, då den ej misstror brottet, kan tjena detta till stöd [1].
En man utan sinnesstyrka är, då han användes i statens
angelägenheter, farligare än en stark. Han är blott en nolla, säger
man; ja väl, men plus antalet af alla de illasinnade, som hafva
inflytande på honom. Det mest fördärfiiga af alla gifter är det,
hvars verkningar icke alltid låta sig bestämmas; det väcker icke
till samma försigtighet som de gifter, om hvilkas farlighet ej är
tvifvel».

Riktigheten af denna karakteristik af general Armfelt
bestyrkes af samtidas vittnesbörd och af forskningens resultater.
Karl Gustaf Armfelt var en hederlig man, men svag och
obeslutsam: »homme à perruque blonde, sans physionomie», säger
en samtida anteckning [2]. Missledd genom falska uppgifter,
särskildt af en person, som han ansåg stå konungen nära [3], ur
stånd att motstå den påtryckning, som utöfvades af mindre
rättsinnade, men mera viljekraftiga vapenbröder, lånade han sitt
namn åt de sammansvurna, i den uppriktiga öfvertygelsen, att
deras åtgärd skulle medföra fosterlandets och konungens
räddning, och att denne sistnämnde skulle helsa den med tacksamhet.
Sedan han en gång fattat sitt beslut, vidhöll han emellertid sin


[1] Enligt det hemliga rådsprotokollet 2/9 1788 yttrade konungen, att
general Armfelts »enfaldighet» var honom bekant, och att han såsom brefvets
författare genast igenkänt hans måg majoren Klick.
[2] Caractèristiques de 1788, se De la Gard. Arch. XVIII: 56.
[3]
Öfverstelöjtnanten baron Klingspor. Se K. G. Armfelts bref och
däröfver lemnad förklaring i Krigsrättens protokoller s. 300, 305.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/31/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free