- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
218

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bref, den redlige mannens själsstrider, innan han kunnat förmå
sig att inlåta sig i det farliga företaget. Hvad som isynnerhet
smärtade honom, var enligt hans egna ord i brefvet den 12/8
1788, tanken att han skulle »passera för ingrat eller kanske
traître; likväl är jag hvarken det ena eller andra; ty de som
äro konungen attacherade, hafva förmått mig att med sig gå in
för att sauvera kungen från en större olycka». Emellertid var
han — med erkännande af sin förbindelse för brorsonens goda
mening — sedan saken gått så långt, ingalunda benägen att
medgifva, att denne haft rätt att såsom förmildrande
omständigheter åberopa hans »ålderdom eller sinnens svagheter». Han
yttrade inför sina domare: »Om jag själf skulle vidkännas någon
sådan, med den sinnesstyrka jag, Gud vare lof, än inbillar mig
ega, så tror jag det icke skulle kunna förenas med min heder,
som jag alltid aktat mer än lifvet; hvarför jag långt hellre vill,
genom Guds nåd och bistånd, bjuda till att tjena min brorson
till efterdöme af ståndaktighet i olyckan ... än af en
vanhedrande feghet, som det vore, därest hopp om mildring eller
ursäkt verkade ett sådant vidgående». Han begärde också, ehuru
förgäfves, att dessa bref, såsom af enskild natur, icke skulle
offentliggöras. Gustaf Armfelts åtgärd ledde icke till något
frikännande, och han hade väl knappast hyst någon förhoppning
därom. General Armfelt blef, såsom de öfriga hufvudmännen i
förbundet, dömd att mista lif, ära och gods; men konungen
förvandlade dödsstraffet till lifstids fängelse — »lindrigt och
anständigt» — på Malmö fästning, i anseende »till hans förut gjorda
trogna tjenster samt förda ostraffliga vandel, med flere mildrande
omständigheter» [1].

*



Vi återvända från skildringen af Gustaf Armfelts
förhållande till sin farbroder, genom hvilken vi gått händelserna i
förväg, till det svenska lägret vid Högfors.

Då konungen erhållit Anjalamännens skrifvelse, hölls på
Högfors en öfverläggning, som bevistades af G. Armfelt, baron
Evert Taube, baron Fabian Wrede och grefve Axel Fersen (den
yngre), alla tillhörande konungens närmaste omgifning och män,
på hvilkas trohet han kunde lita. Armfelt berättar om denna
öfverläggning: »Deras förundran och indignation var naturligtvis
stor, men ingen ville våga att råda. Jag föreslog dock slutligen
H. Maj:t att genast befalla cheferna för konspirationen, att i

[1] K. Maj:ts utslag 13/8 1790, tr. i Krigsrättens protokoll s. 1699.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free