Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälle att göra sig underrättad om stämningen i landsbygden.
»Sådan som jäsningen nu är, har den aldrig varit», skrifver han
till konungen från Örebro [1], och i ett bref till sin hustru [2]
berättar han, att han hos de missnöjda funnit »une tournure
fanatique» mot konungen. Hos bönderna och presterna hade han
däremot förmärkt en alldeles motsatt ton; men ansåg att deras
uppretade stämning mot adeln företrädesvis hade sin grund i
egennyttiga beräkningar. »Under min resa till Kristinehamn»,
berättar han, »blef min vagn vid alla skjutsombyten omringad
af bönder, hvilka togo emot mig nästan som om jag vore en
gud. De sade mig, att de visste att jag var en tapper man,
min konungs och folkets vän, ’intet ryskt sinnad’, och att jag
kom dit för att sätta deras land i försvarstillstånd, samt att jag
blott behöfde säga ett ord, så skulle de gå man ur huse. De
erbjödo sig att draga min vagn, att följa mig på ögonblicket
och slå ihjäl alla dem som i själen voro ryssar» Äfven i
Kristinehamn och Karlstad blef Armfelt mottagen som en landets
räddare. Likväl funnos i dessa bygder en mängd af dem, som
han kallar »frondeurs enragés».
Hans föresats var »att göra allt hvad en människa kan
göra för att skaffa gränsen försvar». »Allmogen är bra och
duglig», skrifver han, »och kan jag få vapen, så ha vi ungefär
6,000 duktiga bönder, som äro järpskyttar, hvilka skola knäppa
juten på hufvudet». »Hvad kan man frukta», säger han i ett
annat bref till sin hustru — hon hade i dessa osäkra tider
framför alla andra hans förtroende — »då man gör sin pligt och
följer de grundsatser, som tillhöra en man af heder? Intet. Jag
går med jämna steg mot målet för mina sträfvanden, nämligen
konungens och fäderneslandets lycka och lugn. Om jag för
ett ögonblick icke får tänka på hvad som är kärast för mitt
hjärta . . . så är det icke för att söka hvarken ära, rykte eller
rikedomar, utan för att fylla min uppgift. Bör jag då börja
med att anklaga himlen för orättvisa eller frukta olycksbringande
följder?» [3]
Det var under resor i den vidsträckta provinsen, på
härads- och sockenstämmor, som Armfelt genom sitt personliga
uppträdande med framgång förstod att verka för sin uppgift. Med
berättigad själfkänsla kunde han redan den 26 Sept. från Eda
skans skrifva, att han på åtta dagar uträttat mera för sitt värf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
