- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
232

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föra befäl öfver de där förlagda trupper samt »vidtaga sådana
försvarsanstalter, hvartill omständigheterna kunna föranleda» [1].
Hans myndighet utsträcktes genom ett nytt kongl. bref (den 2
Okt.) till att själf konstituera officerare vid de under hans befäl
stående trupper; och den först utsedde befälhafvaren för frikåren
från Dalarne, kaptenen Tersmeden, kort därefter befordrad till
öfverstelöjtnant, anbefalldes att ställa sig under Armfelts befäl [2].
— I sällskap med Armfelt gjorde konungen från Karlstad en
utflygt till Eda skans och Morast, som Armfelt börjat sätta i
försvarbart skick. Invånarna i trakten hade själfmant erbjudit
sig att där utföra nödiga arbeten.

Den 29 September lemnade konungen Karlstad. Han
ärnade öfver Venersborg resa till Göteborg och hade sent på
aftonen begifvit sig åstad, då han, sedan han hunnit 1/4 mil
utanför Karlstad, hejdades af en kurir från general Hjerta, som
meddelade honom underrättelsen om de svenska truppernas
nederlag vid Qvistrum, genom hvilket vägen öfver Venersborg
var afskuren. Konungen var då nödsakad att vända om, för
att taga den längre vägen öfver Mariestad. Han var, då han
återkom till Karlstad, i ett synnerligen upprördt tillstånd. »Han
steg ur vagnen», berättar Armfelt, som skyndat honom till
mötes, »utan att säga ett ord; hans ansigte var något förställdt,
och då han tog mig i hand, kramade han mig med ovanlig
häftighet. Min bestörtning och förundran var lika stor: ändtligen
kommen i kammaren och allena med Ekeblad, landshöfdingen i
det angränsande Skaraborgs län, som rest konungen till mötes i
Karlstad, sade han: ’Tout est perdu; lisez!’ — och kastade på
bordet ett stort dokument». Det var den nyssnämnda rapporten
om olyckan vid Qvistrum.

Nu följde en öfverläggning af bekymmersamt slag.
Konungen var uttröttad af ansträngdt arbete och befann sig i ett
tillstånd af fysisk och moralisk nedstämdhet, som för ögonblicket
syntes alldeles hafva förlamat hans kraft. Armfelt föreställde


[1] Armfelt blef genom denna vidsträckta fullmakt i själfva verket
provinsens styresman. Af dess t. f. landshöfding. frih. J. G. Uggla, ansåg man
sig ej kunna vänta energiska åtgärder. Armfelt fann sig någon gång
föranlåten att offentligen tillrättavisa kronobetjeningen, hvilken han ansåg hafva
förfarit egenmäktigt mot allmogen i sammanhang med landtvärnets
uppsättande. I en kungörelse, dat. 30 Okt. 1788, försäkrade han allmogen, att
missbruken med skjutsningspålagor, furagering o. d. skulle upphöra, och han
skaffa rättvisa hos konungen. Därjämte gaf han ett vackert vitsord om
vermlänningarnas mannamod och offervillighet. (Kungörelsen är tr. i Gjörwells
Allmänna tidn. 1788, III: 268).
[2] Reg. i krigsärenden 29/9, 2/l0, 5/10 1788. (Riksark.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free