- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
236

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fäderneslands». Han tillägger med afseende på de båda ofvannämnda
veteranerna, som erbjudit sin tjenst: »Jag nekar icke, att dessa
aktningsvärda gubbar med sitt hvita hår kommo mig att rodna
öfver mitt tidehvarfs anda och förkasta denna litteratur, hela
denna filosofi, som ej är värd ett öre». [1]

Det manskap, som sålunda socknevis blifvit samladt och
under Tersmedens egen uppsigt — »för att akta dem för elaka
råd och rykten» — blifvit fördt till mötesplatsen Tuna,
mönstrades där af Armfelt den 15 Oktober och uppbröt den 16, för att
under Tersmedens befäl marschera till Vermland. Styrkan
uppgick till inemot 3,000 man med nödig utrustning; enligt
öfverenskommelse medförde hvarje frivillig själf munförråd för 14
dagar. Gefle stad hade frivilligt försett kåren med artilleri,
och åtskilliga af denna stads patriotiska borgare hade låtit
inskrifva sig vid frikåren. Alla voro de lifvade af den bästa anda,
färdiga att hålla det löfte, som de och deras befälhafvare
ömsesidigt gifvit hvarandra, att, »innan snö fallit på marken, se
danskarna utkörda ur landet» eller ock själf aldrig komma tillbaka. —

Liknande yttringar af fosterländsk offervillighet förspordes
öfver allt i landet, från landskapen under polcirkeln till de
fordom danska provinserna i sydligaste Sverige. [2] Hvad man än
må tänka om dessa friskarors stridsduglighet, om den kommit
att pröfvas på allvar — visst är dock, att skådespelet af denna
folkväpning i nödens stund är i sitt slag upplyftande.

Det var emellertid endast för det under Armfelts befäl
stående manskapet från Dalarne och Vermland, som tillfälle
syntes erbjuda sig att få mäta sina krafter med fienden; de öfrigas
deltagande i rikets försvar inskränkte sig till vapenöfningar i
hemorten.

De yttre krigshändelserna under danska härens korta
fälttåg i Sverige, liksom de diplomatiska förhandlingarna i sina
allmänna drag, äro allmänt kända. 12,000 man under befäl af
prins Karl af Hessen hade — icke såsom krigförande å
Danmarks vägnar, utan såsom ryska hjälptrupper [3] — den 24


[1] 14/10 1788.
[2] Se vidare härom uppsatsen «Folkväpningen i Sverige 1788« af Elof
Tegnér i Hist. Tidskrift 1881. Den ofvan införda framställningen af
Armfelts andel i åvägabringandet af denna folkrörelse, i dess organisering och
ledningen af den under hans befäl stående kåren är hemtad från nämnda
uppsats.
[3] En följd af denna af Danmark noga fasthållna grundsats var, att
någon krigsförklaring å Danmarks vägnar icke utfärdades, och att de
diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Danmark ej voro afbrutna.
Sveriges generalkonsul i Kristiania, Martinau, vistades t. o. m. under en del af
fälttåget i prinsens af Hessen högqvarter. (Nielsen, anf. st. s. 153). —
Engelska sändebudet Elliot lyckades, med stöd af den af Danmark uppställda
folkrättsliga skilnaden mellan »partie intégrante« och «partie auxiliaire»,
öfvertala Gustaf III att medgifva, att Danmarks uppträdande icke betraktades
såsom casus belli (Elliot till Bernstorff i Okt. 1788. Se Holm, Danm.
Politik 1788—90 s. 41.) — I folkmedvetandet inträngde dock ingalunda denna
distinktion: “juten” betraktades nu som förut som den gamle arffienden; och
konungen och hans tillgifna gjorde visserligen intet för att minska
förbittringen mot Danmark eller inskärpa att dess trupper icke handlade å egna vägnar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free