Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hoppet att snart se stilleståndet brutet», skrifver Armfelt
den 24 Oktober till konungen, »och den ifver, med hvilken vi
vänta detta lyckliga ögonblick, i förening med förnyelsen af
befallningen till mig att ej lemna någon af mina ställningar, hafva
återgifvit mig lifvet, helsan och munterheten.» Han skyndade
till Fryksdalen, för att där mönstra det frivilliga manskap, som
genom en deputation hos honom anhållit att blifva organiseradt
till en frikår liknande dalkarlarnas. Ännu stadd på resa i
Fryksdalen, emottog Armfelt konungens bref af den 6 November, i
hvilket han uttalar sin ovisshet om stilleståndets förnyelse,
uppgifver att prinsen af Hessen börjat tala ur en högre ton,
underrättar att en norsk kår samlades, för att öfver Vinger inbryta i
Vermland, samt anbefaller Armfelt att hålla sig färdig att
omedelbart efter stilleståndets utgång börja gå anfallsvis till väga.
Armfelt gaf fryksdalingarna det vackraste vitsord för mod och
fosterländsk anda, besökte gränsfästena vid Eda och Morast, och
tillstod »i förtroende» för konungen, att han »på sina knän» bad
Gud gifva prinsen af Hessen lust att anfalla honom. »Detta
är icke öfvermod från min sida», tillägger han, »ty jag trotsar
den mest klenmodiga människa att se och höra dessa trupper
utan att vara öfvertygad om vår öfverlägsenhet.» Fulla af
stridslust motsågo sålunda Armfelt och hans frivilliga den 13
November, då de väntade »den himmelska glädjen att få badda på
juten».
Men äfven nu voro Sir Hugh Elliots bemedling, Preussens
och Englands hotelser mot Danmark och prinsens af Hessen
foglighet dem i vägen; och Armfelt med sina dalkarlar och
vermlänningar måste behålla svärdet i skidan. Det nya
stilleståndet afslöts på sex månader, och konungen skyndade att därom
underrätta Armfelt från Göteborg den 12 November. Redan
dessförinnan hade de danska trupperna utrymt de af dem
besatta områdena; den 1 November hade Stricker lemnat Åmål
och tågat till Qvistrum, och Bohuslän utrymdes under de
följande veckorna, så att hela den fiendtliga styrkan den 13
November var öfver gränsen. Prinsen af Hessen erhöll sistnämnda
dag underrättelse från Elliot, att konung Gustaf undertecknat
stilleståndskonventionen; och Dalsland och Bohuslän besattes ånyo
af svenska trupper.
Ännu en gång höll dock en konflikt på att uppstå mellan
den danske befälhafvaren och brigadchefen i Vermland: det var
då denne sistnämnde, sedan fiendtligheterna slutat, på det
bestämdaste motsatte sig, att någon enda afdelning af den danska
hären finge anträda återtåget genom Vermland. Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
