- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
252

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var ett viljelöst redskap åt »Tiberius». [1] I själfva verket var
det, med all konungatrohet, icke utan stridiga känslor, som
Armfelt bevittnade tilldragelserna 1789. Hans talrika bref till sin
hustru från denna tid vittna om den konflikt, i hvilken han
befann sig, mellan tacksamheten och den personliga tillgifvenheten
för sin konung, samt farhågan att denne skulle »förstöra allt
genom en illa beräknad hårdhet», känslan af att stundom »konungen
var i sin tort», sympatien för slägtingar och ståndsbröder, från
hvilkas krets han kände sig utesluten, och slutligen, icke minst,
bekymmer öfver att splitet äfven hotade att tränga in i hans
egen familj. Det fanns ögonblick, då han »förbannade sin så
mycket afundade gunst, som tvingade honom att lida, icke
blott för sig själf, utan äfven för andra». I bevekande ordalag
skrifver han mer än en gång till sin hustru, för att förmå henne
att åtminstone icke öppet visa konungen sitt missnöje och att
icke, såsom andra damer af den förnäma världen, upphöra att
visa sig på hofvet. Han erinrar henne, att konungen varit
äfven hennes välgörare och besvär henne »på sina knän», att icke
af hänsyn till sin mors och sina väninnors åsigter visa sig
otacksam. »Man har rättighet att icke älska den man är skyldig att
vörda, men det är absolut nödvändigt att icke sätta sig öfver
de yttre formernas anständighet.»

Från Mora i Dalarne hade han skrifvit (den 23
Februari). »Ingenting i världen kan skaka mina grundsatser. Jag
vill vara regerad af en enda; jag vill att lagarna och konungen
åtlydas, jag vill att staten räddas — eller ock må jag krossas
under den allmänna omstörtningen. Några enskilda personers
existens har intet inflytande på det hela; och skulle det vara
nödvändigt, att jag utgöte min fars eller min sons blod, fordras
det ett blodigt offer — något som jag fruktar — så är min
arm lyftad, och jag slår till. Mitt samvete är rent: jag har
velat försona allt; man har visat mig förakt, jag skall veta att
skaffa mig aktning.» — Men några veckor senare, sannolikt vid
samma tid, då han lyckades afstyra demonstrationen mot
Stockholm med dalkarlarna, är han betänksammare vid tanken på de
»blodiga scener», som kunna förestå. »Kungen», heter det i ett
odateradt bref, »är nu i sin tort. Men hvem har börjat? Hvem
har icke velat freden, då den ännu kunde nås, då jag predikade


[1] Se ofvan, s. 43.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/31/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free