- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
261

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fälttåget i Finland fick genom flottans overksamhet en
ofördelaktig vändning: ryska flottan höll under hela sommaren, ostörd
af den svenska, Porkkala udde i närheten af Helsingfors besatt
och hindrade därigenom sjöförbindelserna och tillförseln på
Finlands södra kust. [1]

Oredorna i Karlskrona föranledde slutligen krigsberedningen
och den t. f. regeringen att företaga utomordentliga åtgärder.
Grefve Munck, såsom ledamot af bådadera, afsändes i slutet af
Juli till Karlskrona för att taga kännedom om förhållandena.
Han återkom den 11 Augusti och afgaf en berättelse öfver
tillståndet, hvilken väl kan sägas innehålla »otroliga horreurer» [2].
På förslag af Armfelt beslöts då att afsända till Karlskrona
generalmajoren Toll, såsom intendent för flottan och ordningens
upprätthållare. Denne förtjente man, som i Augusti 1788 från
Helsingfors afsändes till Skåne under tydliga tecken till onåd,
och hvars åtgärder för förra årets olyckliga fälttåg så bittert
klandrats, icke minst af hans gamle motståndare Armfelt, var
nu den ende, till hvars administrativa duglighet man litade.

Det bref till konungen, hvari Armfelt underrättar om denna
åtgärd (den 13 Aug.), saknar icke sin märkvärdighet. Han tager
till »text» för sin framställning orden: »pour les grands maux il


[1] Det var under missnöjet häröfver, som Armfelt längre fram från
Finland, då ryssarna hotade med en landstigning, skref: ”Stora flottan är skuld
till allt. Det hade varit hundra tusen gånger bättre, om hon blifvit
uppbränd i Karlskrona, då hade hon åtminstone ej kostat pengar.”
[2] Uttryck i Muncks bref till G. A. Reuterholm 4/9 1789, tr. i
Schinkels Minnen II: 290. Hans rapport (Gust. MSS, vol. 44) afsändes till
konungen; följande utdrag torde här få anföras. Han fann i Karlskrona brist
på allt: läkare, fältskärer, sjukvakterskor, kläder, linne och föda. I
sjukhusen inrymdes om hvarandra patienter af olika slag, så att lidande af yttre
åkommor lades i samma sängar, där andra nyss aflidit af smittosamma
sjukdomar; döda uppstaplades i högar på sjukhus-gårdarna; då de omsider
fördes till begrafningsplatsen, lemnades kistorna ofvan jord. Ett sjukhus för
1,000 personer fanns inrättadt bredvid svinhus och stinkande pölar;
medikamenter förfalskades (apotekaren var född dansk); intet marketenteri fanns i
staden, ej heller polis, o. s. v. Munck fann det vara ett underverk, att
någon enda kommit tillfrisknad från denna pesthärd. — Sedan Munck gjort en
hastig resa till Finland för att samtala med konungen, återsändes han i
September till Karlskrona, hvarest han fann tillståndet om möjligt ännu sämre,
oaktadt de vid hans förra besök lemnade välbetänkta föreskrifter, hvilka
antingen alldeles icke eller blott lamt efterlefts. Sjuknumren steg nu till öfver
7,000 man. Hans uppgifter bestyrktes af de båda läkare från Stockholm,
Ribben och Hedin, som nedsändes. I sin berättelse öfver denna senare resa,
införd i Krigsberedningens protokoll 14/9 (Gust. MSS, anf. del.) anför Munck
följande slående bevis på oredan i flottans förvaltning, hvilket visar huru
fruktlösa alla bemödanden hade varit att på afstånd afhjälpa svårigheterna.
Han hade hos storamiralens adjutanter och ”andra, som det känna borde”,
sökt upplysning om antalet af det manskap, som under året ankommit till
Karlskrona för flottans behof. Omsider hade han å landskansliet fått
upplysning, att antalet uppginge till icke mindre än 21,109 man. Med förut där
varande styrka borde hela summan uppgå till 28,275 man. Efter
beräkningar af antalet döda och frånvarande m. m. samt af den effektiva styrkan för
flottans besättning, enligt amiralens uppgift, upptäcktes att icke mindre än
10,617 man — saknades! ”Antingen skulle således dessa 10,617 man
oundgängligen fordras till garnisonerna, sedan flottan utgått . . . eller också hafva
de bortsvunnit, utan att någon vet huru eller på hvad sätt.” Det var icke att
undra på, att man fann detta memorial, med sina afslöjanden, “onaturligt
ovettigt“. (Uttryck af Schröderheim.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free