Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den olyckliga riksdagen 1786. På samma gång uttalar han sin
förvåning öfver att det var Armfelt, som ånyo ville framdraga
Toll och räcka en beskyddande hand åt den man, som hela
Sverige ansåg för hans störste fiende. Han fann, att detta vore
»en ljuf hämnd», enkom gjord för hjärtan som Armfelts och
konungens eget [1]. Armfelts åtgörande härvid var förestafvadt af
insigten om fosterlandets kraf och innebar tvifvelsutan icke mer
än rättvisa; men kan i någon mån tjena att försona de obilliga
omdömen öfver den forne medtäflaren, i hvilka Armfelt alltför
ifrigt instämt under nedslagenheten öfver motgångarna i Finland.
Hertig Karls bestämda förklaring, att han icke en dag ville
behålla sitt befäl, om Toll ankomme till Karlskrona, vållade att
t. f. regeringen efter en vecka fann nödigt att återkalla
förordnandet för Toll. Men två månader senare gaf konungen själf
befallning om dess förnyande; [2] och Toll skötte under vintern
1789—90 med vanlig drift och skicklighet det honom anförtrodda
värfvet såsom generalintendent för flottan. —
I konung Gustafs planer för krigets fortsättande ingick
äfven att därvid använda utländska trupper. Att anskaffa sådana
borde icke möta hinder, om penningar kunde upplånas. Enligt
gällande sed i Tyskland såldes nämligen af furstarna i de
mindre tyska staterna de trupper, som af dem underhöllos, till den
högstbjudande. Underhandlingar om ett dylikt köp för Sveriges
räkning hade pågått, långt innan konungen afreste till Finland,
genom holländske generalen van der Borch. Armfelt tog under
våren liflig del i dessa underhandlingar, och öfverenskommelse
träffades med v. d. Borch att uppgöra aftal med dessa tyska
»Seelenverkäufer». Fråga var att anskaffa ända till 7,000 man.
I händelse af ett nytt anfall från Norge — man var,
såsom vi sett, ej alldeles säker, att ett sådant skulle uteblifva —
skulle denna köpta armé hafva användts till försvarande af
Sveriges vestra gräns i förening med de preussiska hjälptrupper,
om hvilka äfven underhandlingar pågingo; [3] i annat fall önskade
konungen, att de skulle öfverföras till Finland. »Ryssarna skulle
taga dem för preussare», och detta, antog han, skulle göra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
