- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
266

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eventuel preussisk truppsändning: »Grefve Oxenstjerna — nb. den
nye — skulle icke kunnat göra sin sak bättre; och den gamle
skulle hafva gillat det». Anmärkningsvärda, om också ej
oväntade för den som känner konungens och hans gunstlings
själsfrändskap, äro hans ord i ett följande bref, med afseende på en
hithörande fråga, hvilken Armfelt karakteriserat såsom »épineuse»:
»Jag förvånar mig alltid öfver att våra tankar mötas.» [1]

Äfven mindre allvarliga ämnen än politiska och militära
detaljer afhandlades i Armfelts bref från denna tid. Till dennes
åligganden såsom konungens förtrolige korrespondent hörde
äfven att förse honom med nyheter från hofvet och
sällskapsvärlden. De voro föga tillfredsställande. Konungens närmaste
anhöriga, prins Fredrik, prinsessan Sofia Albertina och
hertiginnan af Södermanland, fortsatte det hemliga krig mot konungen
och hans män, som de börjat under riksdagen; och den
förnäma världens damer, ännu, såsom Armfelt säger, »endiablées
par l’opposition», hade i deras krets sitt närmaste stamhåll. Där
var man så öfvertygad om orättfärdigheten af alla konungens
åtgärder, att man icke ens gladdes åt de tunnsådda framgångar
under 1789 års fälttåg, som kunde sägas häfda de svenska
vapnens ära. Konungen själf beklagar sig upprepade gånger [2]
öfver att hans närmaste ej, sedan han lemnat Sverige, på något
sätt uttryckt sitt deltagande hvarken vid hans framgångar eller
vid de faror, för hvilka han varit utsatt.

På sitt lifliga sätt beskrifver Armfelt i sina bref stämningen
vid hofvet. Han hade t. ex. midsommarafton varit på
Ulriksdal hos drottningen, hvarest rådde en liflig oro för konungens
välbefinnande; och han fann kronprinsen i en entusiastisk stämning,
med anledning af den sammandrabbning med ryssarna, som
förmodades hafva egt rum. [3] Annorlunda förhöll det sig på
Karlbergs slott, dit Armfelt begaf sig samma dag för att göra
sin uppvaktning hos prinsessan Sofia Albertina. »Där», säger
han, »tycktes man ha reda på bra mycket mer än på Ulriksdal:
den förlust vi lidit uppskattades till 1,300 man, våra fördelar
voro chimeriska; och för att sluta i samma stil, så sysselsatte
man sig mycket med krigets olyckor och med fredens välsignelser.
Prinsessan-abbedissan hade förrättat sin andakt vid detta tillfälle;
men trädgården på Karlberg tjenar snarare till tempel för


[1] Konungen till Armfelt 10/7 1789, anf. st. s. 80.
[2] Se hans bref till Armfelt, s. 83, 87.
[3] I ett följande bref (20/7) heter det: «La reine est parfaitement; ses
entours n’osent pas politiquer en sa présence.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/31/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free