Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde alla damerna vid drottningens hof, hvilka enstämmigt
hade beslutat att lemna hofvet — grefvinnan Löwenhjelm ensam
undantagen».
Helt annorlunda var stämningen inom de borgerliga
kretsarna. Uppriktigt gladde sig Stockholms befolkning öfver
konungens framgångar vid Uttismalm och Högfors; och »dess glädje»,
skrifver Armfelt, [1] »bildade en intagande motsats till de andra
herrarnes och damernas långa ansigten». De därpå följande
motgångarna gåfvo dock, enligt Armfelts ord, snart »les crieurs
et crieuses» mod att åter höja sin ton.
Ingen hade emellertid med lifligare intresse än Armfelt
följt fälttågets gång i Finland, ingen kunde uppriktigare glädjas
öfver de små framgångar, som vunnos. Konungen försummade
icke att lemna honom täta underrättelser om krigets
tilldragelser, huru föga händelserika de voro. Gustafs lifliga fantasi och
sangviniska lynne gåfvo ofta i dessa bref åt segrarna större
betydelse, än de egde, och förledde honom stundom att underskatta
nederlagen. Armfelt sparade i sina svar icke på entusiastiska
loford öfver konungens militäriska bedrifter, stundom i
öfverdrifvet smickrande uttryck. [2] Han uppmanade honom att
energiskt upprätthålla ordningen i arméen, att gå anfallsvis till väga
och ej fästa för mycket afseende vid de råd, som gåfvos af de
gamla generalerna Meijerfelt och Platen, öfver hvilkas
långsamhet konungen ofta i sina bref beklagade sig. Krigskonseljer
borde hållas så sparsamt som möjligt; de vore, säger Armfelt,
»i högsta grad onyttiga, för att icke säga farliga». Man ser att
minnena från Helsingfors och Husula året förut icke bleknat
hos den unge rådgifvaren. — Med full rättvisa kunde han i ett
af sina bref uttrycka sin beundran för Gustafs förmåga att
hastigt vänja sig vid krigets mödor och snabbt sätta sig in i hvad
som hörde till krigarens yrke; men hofmannen framträder mer
än tillbörligt i hans tillägg: »Jag har tusentals gånger
förutsagt, att det endast behöfdes att tillfälle erbjöd sig, för att E.
Maj:t skulle bli en fältherre, och att konungen af Sverige skulle
göra underverk, när han en gång ställde sig på soldatens
ståndpunkt.» [3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
