Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, hvaraf de ville göra parad»; och det var kanske icke
utan tillfredsställelse, som Schröderheim tillade: »med Armfelt
blir det aldrig som det varit; kom väl ihåg att jag sagt det».
Och ännu i ett följande bref uttalar han i förtroende den åsigt,
att »baron Armfelt sjunger på sista versen» [1].
Men Schröderheim och andra, som väntat att få se
Armfelts sol gå ned, misstogo sig. En annan antecknare, som
noggrannare och efter konungens egna uppgifter redogjort för denna
tvist, fick äfven hans uppdrag att mäkla fred med den
uppretade gunstlingen. Anledningen till ordväxlingen var konungens
och Armfelts olika åsigt om lämpligheten att utnämna
Anckarsvärd till chef för skärgårdsflottan, något som Armfelt lifligt
yrkade, men som bestriddes af konungen, emedan han, under
erkännande af Anckarsvärds administrativa duglighet, tviflade
på hans krigiska mod. Armfelt yrkade dock upprepade gånger
härpå, men fick bestämdt afslag. Han framkom det oaktadt
slutligen med förslaget i konseljen. Konungen afbröt förargad
öfverläggningen; och Armfelt gick sin väg i vredesmod samt
upphörde att visa sig vid hofvet, under föregifvande af
illamående. För att nu blidka den vredgade Achilles, vidtalade
konungen, alltid redo att godtgöra sina öfverilningar, sekreteraren
i kabinettet J. A. Ehrenström, som under årets fälttåg varit
konungen följaktig i Finland och vunnit hans förtroende och
hvars öden sedermera blefvo nära förenade med Armfelts, att
söka ställa saken till rätta. Uppdraget var af grannlaga art,
men mötte inga synnerliga svårigheter. Ehrenström berättar,
huru han vid sitt besök hos Armfelt i hans rum på slottet —
»de voro öppna och tomma», säger han, »ty lycksökarna hade
känt lukten af någon disgrâce och således dragit sig tillbaka» —
funnit honom »civilt klädd i kulört frack, brokig väst, strumpor
och skor», en drägt, som, enligt hvad han anmärkte, föga
anstod »en tjenstgörande generaladjutant under brinnande krig».
Armfelt började beklaga sig öfver konungens orättvisa och talade
om sin önskan att få draga sig undan hofvet och statstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>