- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
283

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många skäl hans konung än hade att dölja den för samtidens
blickar.

Kändt är, att konung Gustaf ända sedan sin tronbestigning
haft tankarna riktade på Norge; möjligheten af detta lands
lösryckande från Danmark syntes vara gifven genom det
missnöje med den danska styrelsen, som tid efter annan gaf sig där
tillkänna. Den svenske generalkonsuln i Kristiania Martinau hade
särskildt sin uppmärksamhet riktad på alla tecken till inre
oroligheter i Norge och inberättade, sin instruktion likmätigt, flitigt
till konungen hvad han därom försporde. I slutet af 1789 och
början af 1790 hade denne svenske agent omtalat, att
stämningen i Norge voro böjd för en förening med Sverige, samt att
förslaget härom vunnit anhängare bland åtskilliga af landets
framstående män. Därjämte redogjorde han för oroligheter, som
utbrutit bland järnverksarbetarne i Kongsberg och Rörås samt
tillrådde, att från svensk sida underhålla jäsningen mot
Danmark genom utsända emissarier. [1]

Dessa skildringar voro dels oriktiga, dels öfverdrifna; och
hvarken konungen eller Armfelt torde hafva trott, att
ögonblicket vore inne för vinnande af det åsyftade ändamålet. Så
skrifver Armfelt i en biljett till konungen: [2] »Från Köpenhamn
försäkras, att norrmännens missnöje där är ganska bekant, men att
vår vanmakt är det icke mindre, och att man gör narr af den
själfständighet, som eftersträfvas af en lös skara utan ledare,
utan understöd och utan medel att kunna fortsätta en resning».
Emellertid kunde saken anses vara af den vigt, att däråt borde
egnas särskild uppmärksamhet, under det att likväl den största
försigtighet borde iakttagas, för att undvika Sveriges
inblandning i ett nytt krig, innan freden med Ryssland vore vunnen.
Inre oroligheter inom den danska monarkien kunde däremot icke
annat än bidraga till trygghet mot ett danskt öfverfall från
vester, hvarom rykten då och då uppdöko.

Ett sådant rykte om ett tillärnadt infall af danska trupper
från Norge omtalas af Armfelt i ett annat bref till konungen
från denna tid. Han berättar där, att han af sina kunskapare
från olika håll hört berättas, att de norska trupperna redan vore
på väg mot Vermländska gränsen, och att Danmark genom
denna demonstration mot Sverige hade för afsigt att bidraga till
antagandet af Rysslands vid samma tid framställda fredsförslag. [3]
Armfelt betviflade visserligen, på goda skäl, dessa uppgifters


[1] Se Nielsen, anf. st. s. 224 o. f.
[2] Den 21 Januari 1790.
[3] Odateradt bref, i början af Mars 1790.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free