Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sannfärdighet och han uttryckte den förmodan, att dessa
rykten härledde sig från de norska missnöjda. Men så mycket
afseende fästades dock därvid, att föreskrifter affärdades med ilbud
rörande gränsens försvar. Armfelt, som redan inlagt så stor
förtjenst om Vermlands försvar, skyndade efter. Utskrifning af
trupper för det stundande finska fälttåget skulle äfven ega rum
i Vermland. Anledningar af rent militärisk beskaffenhet
saknades således icke för den tjenstgörande general-adjutanten för
arméen att begifva sig till denna gränsprovins.
Därjämte hade han det hemliga uppdraget att, genom ett
personligt möte med några af ledarna för det norska
själfständighetspartiet, göra sig underrättad om dettas stämning och
afsigter. Under resan erhöll han underrättelse att »en okänd»
väntade honom vid Köla, nära norska gränsen, och tvenne andra
norrmän hos en viss Juel, en norsk flykting, förut »Zahlcasserer»
för Norge, som nu var bosatt i Vermland. Denne sistnämnde
torde hafva varit den som förberedt detta möte, af hvilket de
norska själfständighetsmännen synas hafva väntat sig vigtiga
följder. För att ytterligare erhålla underrättelser om
förhållandena i Norge och Danmark, hade den bekante politiske
äfventyraren Ingman-Manderfeldt, som länge vistats i Norge, blifvit
anmodad att från Köpenhamn, hvarest han nu uppehöll sig,
begifva sig Armfelt till mötes i Karlstad.
Utan att i nämnda stad afvakta hans ankomst, begaf sig
Armfelt till norska gränsen, hvarest han med fyra af de norska
missnöjda hade en öfverläggning, för hvilken han i ett bref till
konungen den 11 Mars lemnat en vidlyftig redogörelse. Han
fann snart, att de fyra norrmännen ingalunda vore män efter hans
sinne: en af dem fann han hafva hufvudet fullt af filosofiska
sofismer och entusiastiska frihetsidéer, en annan liknade de svenska
»skrikhalsarna», en tredje tänkte endast på att afskudda det
danska oket; endast den fjerde, rådmannen Moestue från
Kristiania, fann han »plus adriot et plus fin». För dem alla var
det naturligtvis i främsta rummet fråga om Norges frigörelse
frän Danmark och om erhållandet af en fri författning. Med
ifver omfattade norrmännen tanken på att England och Sverige
i förening skulle understödja och erkänna Norges själfständighet,
och tviflade icke på att allt skulle lyckas genom bistånd af en
engelsk flotta och vissa förklaringar ifrån svensk sida. Armfelt
erinrade dem under samtalets gång, huru de österrikiska
Nederländernas nyss timade själfständighetskrig i detta afseende kunde
tjena till ett varnande exempel; i stället för att förena sig med
Holland och därigenom förvärfva en bundsförvandt till sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
