Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beredd att ensam göra sitt framryckande söderut; och han var
nu säker att lyckas. »Både befäl, officerare och soldater brinna
af samma åhåga att råka fienden, som gjorde våra förfäder för
ett sekel sedan till Europas förundran», skrifver han från
Pardakoski den 22 April till konungen. —
Men utgången rättvisade icke dessa förhoppningar.
Ryssarna gjorde energiska försök att hämnas öfverrumplingen vid
Pardakoski och nederlaget vid Valkiala, och riktade sitt anfall
så väl mot Armfelts och Stedingks fördelningar i Savolax, som
mot Kymmene. Det lyckades den ryske generalen Numsen att
på tvenne ställen, vid Anjala och Hirvenkoski, intränga öfver
Kymmene-elf på det svenska området; och den nyss intagna,
icke understödda posten vid Valdola, vigtig för förbindelsen
mellan de båda här-afdelningarna, måste den 8 Maj åter
utrymmas, hvarigenom vägen öfver Mentyharju till Savolax stod fienden
öppen, och Armfelts kår var utsatt för faran att blifva tagen i
ryggen öfver Kristina. — Under hela Maj månad fortsattes
striderna längs åt Kymmene-älf med skiftande vapenlycka. Å
svenskarnas sida fördes befälet af generalerna Platen, Pollet,
Hamilton och Pauli. Först vid månadens slut hade det lyckats att
tillbakadrifva fienden från det svenska området. Men kriget till
lands hade, från att vara ett anfalls-, blifvit ett försvarskrig; och
redan i början af månaden måste man uppgifva tanken på
samverkan med trupperna i Savolax för anfall mot Davidstad eller
Villmanstrand. Konung Gustaf, som fann att han måste
öfvergifva sin ursprungliga fälttågsplan, satte sin förhoppning på en
anfallsrörelse med flottan mot Petersburg. Han beslöt att själf
leda kriget till sjös, och lemnade sina befälhafvare vid gränsen
att hvar för sig strida mot fienden.
Med större framgång än de svenska befälhafvarna vid
Kymmene-älf stridde Stedingk vid Pirttimäki den 5 Maj, då han
efter fyra timmars förbittrad strid tillbakaslog ett nattligt ryskt
öfverfall; och några dagar förut den Armfeltska brigaden vid
Pardakoski under Jägerhorn.
Denna sistnämnda strid var en af de mest betydande, som
tilldrog sig vid den under Armfelts befäl stående brigaden, och
var kanske den mest ärofulla under hela årets fälttåg till lands.
Striden var afgjord, innan brigadbefälhafvaren hann fram i elden;
men den har äfven bidragit att kasta glans öfver Armfelts
krigarnamn, och kan på denna grund förtjena att här något
utförligare omnämnas.
För att kunna försvara den nyvunna ställningen vid
Parda- och Kärnäkoski, för hvars befästande man ifrigt arbetat, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
