- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
296

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den svenske befälhafvarens, öfverstelöjtnant Jägerhorns
vaksamhet. [1]

Redan då den första ryska kolonnen, två timmar efter
midnatten den 30 April, framkom till Pardakoski, fann han
svenskarna färdiga att möta anfallet. Fördubblade fältvakter och
särskildt utsända patruller hade redan vid midnattstiden genom
sina rapporter gjort allarm i lägret; och då striden i
dagbräckningen började mellan general Bajkows fördelning och de två
bataljoner vermlänningar, som med två kanoner skulle försvara
ställningen vid Pardakoski, visade det sig, att denna ingalunda
skulle kunna tagas genom öfverrumpling. Ett ryskt
stormningsförsök afslogs, och fienden måste söka skydd på den midt emot
Pardakoski belägna holmen Kotkasaari, hvarifrån den under flera
timmar underhöll artilleri- och jägareld mot de svenska
trupperna, hvilka därunder ledo ej obetydlig manspillan. En gång
höllo vermlänningarna på att vika, men hejdades af Jägerhorn,
som under denna strid synes hafva varit allestädes närvarande.
Förstärkning till svenskarna vid Pardakoski anlände under
major Gahn från Kuivastensaari. Ryssarna försökte en ny
stormning, men mottogos med drufhagel; deras befälhafvare general
Bajkow måste svårt sårad föras ur striden, och deras återtåg
mot Savitaipal började klockan 5 på morgonen.

Anfallet mot Kärnäkoski, under prinsen af Anhalt och
Suchtelen, började något senare och mottogs icke mindre
kraftigt. Här var det förnämligast dalkarlar och helsingar under
Vegesack, som manligen stridde mot den ryska
öfvermakten. Ryssarnas artilleri dundrade tvärt öfver sundet mot det
svenska fältverket vid bryggan öfver Kärnäkoski, under det att
öfvergången skedde öfver Kuolimonvesis is från Savitaipal längre
söderut. En där posterad svensk fältvakt med en kanon blef
tillbakadrifven, och kanonen togs. Vegesack med dalkarlarna,
förstärkta med en bataljon af Jönköpings regemente, framryckte
nu med vanlig oförskräckthet, tillbakadref fienden på alla
punkter, återtog den svenska kanonen och tvang ryssarna att
inskränka sitt anfall till artillerield. Äfven här föll den tyske
befälhafvaren, prinsen af Anhalt, dödligt sårad, och efter några
timmars kanonad retirerade äfven denna kolonn till Savitaipal.


[1] Hvarken Armfelt i Suomenniemi eller hans förste adjutant Tawast,
som under de närmaste dagarna förut, under Jägerhorns tillfälliga frånvaro,
fört befälet i Pardakoski, synes hafva väntat något anfall. Ännu dagen förut
skref Armfelt till konungen: “Vi lefva här i fullkomligt lugn; jag endast
väntar att Pollets afdelning rycker något närmare, för att i min ordning
kunna anfalla Savitaipal.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free