Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Armfelt var stolt öfver sina truppers hjältemodiga försvar,
och skyndade att lemna konungen underrättelse därom i en
biljett, hvari han yttrade, att man i denna strid gifvit prof af en
tapperhet, som öfvergått »les plus hauts faits héroïques»; men
på samma gång förklarade, att Kärnäkoskis tappre försvarare
icke behöft hvarken hans eller den bataljons hjälp, med hvilken
han skyndat från Suomenniemi. Konungen lyckönskade honom
dock såsom brigadbefälhafvare till segern; och med skäl är
Armfelts minne förenadt äfven med denna träffning, som bidrog att
göra hans brigad till en af arméens mest bemärkta och af den
allmänna meningen högst uppburna afdelningar [1].
*
Besittningen af de vigtiga passen var afgjord genom de
båda segerrika striderna den 15 och 30 April. Något
ytterligare anfall försöktes icke af ryssarna; och platsen förblef ända
till fälttågets slut i svenska händer. Ännu den 11 Juni uttalade
Armfelt till konungen den åsigt, att »posten vid Kärnäkoski ej
[1] Äran af framgången tillhörde utan tvifvel i främsta rummet
Jägerhorns vaksamhet och Vegesacks tapperhet. Den officiella rapport, som å
Armfelts vägnar afgafs den 5 Maj och som infördes i »Allmänna tidningar»,
var författad af hans förste adjutant Tawast, som varit närvarande under
striden och i sin berättelse därom tillagt sig stor heder. »Som min förste
adjutant», låter han Armfelt säga i denna rapport, »sökte Tawast alla ställen,
där han kunnat gagna så väl genom sina kunskaper som sitt mannamod.
Han anförde, uppmuntrade, utgaf ordres, allt som han fann nödvändigt och
deciderade våra vapens öde på Kotkasaari-sidan». Jägerhorn har i sin
berättelse öfver denna affär protesterat mot dessa uppgifter, och bestämdt
påstått, att Tawast under hela tiden ej syntes och först uppträdde, då fienden
var i full reträtt. Han tillägger, »att baron Armfelts godhet och legèreté
att ej nogare göra sig underrättad, har själf sedan haft samma vedermälen» (?)
— Härpå syfta Armfelts ord i hans tryckta själfbiografi (II: 39), om personer,
som orättmätigt »tillagt sig belöningar för denna affär, utan att ha varit med».
Med anledning häraf berättar denna själfbiografis utgifvare, Georg
Adlersparre, som själf deltagit i fälttåget, att Armfelt, då han efter krigets slut
blifvit upplyst om förhållandet, såsom en »varm älskare af sanning och
rättvisa, oförsonlig hatare af det oförskämda och löjliga försöket att tillegna sig
en annans förtjenst, befallt alla officerare af Nerike och Vermlands
regemente, som vistades i Stockholm, att afgifva en gemensam, af dem alla
undertecknad berättelse om rätta förhållandet. Denna berättelse innehöll, att
de under den långvariga och blodiga träffningen ej hört eller sett någon
annan befälhafvare än d. v. majoren, sedermera generalen Jägerhorn, och att
den man, som i den sedermera kungjorda rapporten var nämnd såsom
anförare, varit för dem under hela striden alldeles osynlig».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0315.html
