Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt norr. Isarna voro försvunna; och i stället för anfall, måste
man först tänka på att skydda brigadens venstra flygel genom
uppkastande af ett fältverk på ön Liansaari, hvilket beskyddades
af de två kanonjollarna. Först när de öfriga — åtta dylika
behöfdes — omsider blefve färdiga, kunde anfallet med mera trygghet
påtänkas. — Under tiden skärmytslades i Mentyharju vester om
Saimen emellan ryska trupper och fördelningar af Armfelts
brigad, hvilka sökte återtaga Valdola, borttogo ryska transporter och
gjorde vägarna till Davidstad osäkra. Genom anställande af en
skogseld vid Savitaipal sökte Armfelt äfven att försvaga fiendens
ställning, och hoppades god nytta af denna »illumination för
ryssarna» [1]. Då det syntes ovisst om någon samverkan med
Kymmene-arméen vore att påräkna, var han emellertid betänkt
på att från Savitaipal vända sig mot Villmanstrand, i stället för
mot Davidstad. Denna sistnämnda rörelse kunde nämligen
skyddas med kanonbåtarna från sjösidan [2].
Konungens framgång vid Fredrikshamn den 15 Maj, som,
om den rätt begagnats, borde kunna hafva medfört fästningens
utrymmande, kunde icke annat än gifva ökadt lif åt Armfelts
stridslust. Han hoppades ånyo att från det aflägsna Savolax
kunna få samverka vid de förestående rörelser, som man
hoppades skulle blifva afgörande. På framgången tviflade han icke.
Ännu hade han, i motsats till de flesta öfriga befälhafvare, icke
lidit någon motgång under kriget: hans trupper hade gått
segrande ur striden, han hade tagit byte, fångar och troféer, hans
förluster af manskap voro ej betydliga. För fienden hyste han
föga aktning: »general Igelströhm», skref han ironiskt till sin
hustru, »som kommenderar emot mig, är en beskedlig man,
hvilken har både höflighet, mänsklighet och tranquillité». Den
ryske generalens närmaste man, general Suchtelen, under senare
tid nogsamt känd i Sveriges historia, hade yttrat sig om sin
svenske motståndares militäriska skaplynne på ett sätt, som
nästan lät som en varning, ehuru det ingalunda så uppfattades.
Han hade sagt till en af Armfelts adjutanter — förmodligen vid
något besök af denne såsom parlamentär i fiendtliga lägret —
att han hyste mycken aktning för Armfelt; men att han trodde
att denne litade för mycket på sin lycka och för mycket
ringaktade fienden [3].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
