Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvenne kanonbåtar under majoren Dubordieu oroa ryssarna från
sjösidan; för att vända deras uppmärksamhet från
anfallskolonnerna till lands och väcka farhågan för en landstigning, voro
dessa båtar talrikt bemannade — med konvalescenta soldater.
Planen borde, enligt sakkunniga samtidas åsigt, hafva
lyckats, om utförandet icke förfelats på nästan alla håll. På utsatt
tid på aftonen den 3 Juni satte sig de båda sido-kolonnerna i
marsch; men de framkommo dock ingalunda, såsom beräknadt
var, samtidigt med hufvudkolonnen, som sålunda ensam fick
utkämpa striden emot en mångdubbel öfvermakt. Den östra
fördelningen under Tawast blef fördröjd, såsom det uppgifves i den
officiella rapporten, genom dåliga vägvisare; den vestra kolonnen
stötte i skogen mot Davidstads-vägen på en afdelning ryska
jägare, som hindrade framryckandet. Armfelt, som beräknat att
dessa kolonner borde vara framme tidigt på förmiddagen, hann
själf fram med hufvudstyrkan klockan half 11. Då samtidigt
kanondundret hördes åt sjösidan från Dubordieus kanonbåtar,
beslöt han utan långt dröjsmål att anfalla, under det oriktiga
antagandet att äfven de andra anfallskolonnerna vore i närheten.
Terrängen var i hög grad ogynnsam för ett dylikt
isoleradt anfall. Ryssarnas läger, beläget framför Savitaipals kyrka,
var skyddadt af en inskjutande vik af Kuolimonvesi, kring
hvilken landsvägen från Kärnäkoski krökte sig längs stranden, samt
befästadt genom ej mindre än sju fältverk, hvilkas kanoner
framifrån, midt öfver viken, och på sidan beströko den väg, som
svenskarna skulle passera och som icke erbjöd något skydd.
För att undgå den förfärliga eld, som fienden var i stånd att
rikta mot Armfelts anfallskolonn, hade han bort lemna
landsvägen, uppföra sitt artilleri på höjderna bakom densamma samt,
i skydd af dem, tåga vidare och genom skogen söka förena sig
med Tawasts österifrån kommande kår [1].
Detta var emellertid för omständligt för en man med
Armfelts eldiga lynne. Han säges från början hafva antagit att
fienden, ehuru till antalet vida öfverlägsen, saknade artilleri; själf
medförde han sju kanoner, af hvilka han hoppades god verkan.
Då han snart nog kom i erfarenhet af att fienden var väl
försedd med detta vapen, ansåg han det för sent att ändra den
ursprungliga planen. Han förde sina trupper rakt mot fienden,
hvars förposter veko tillbaka, sedan de upprifvit en mindre bro,
hvilket en stund fördröjde svenskarnas anlopp. Snart befunno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
