Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kors på grund af fiendens eget vittnesbörd; det är endast
opartiskheten, som dikterat deras loford» [1].
Konungens vänskap kunde icke annat än verka som
helande balsam på den sårade och slagne krigaren. Den nye
generalmajorens belägenhet förtjente dock mera deltagande än afund.
Hans blessyr var lika plågsam som allvarsam: kulan hade trängt
genom bröstet och högra axeln, och länge måste han bära
armen i band; Armfelts starka kropps-konstitution fick genom
denna olycka en ohjälplig knäck. Från Pardakoski, dit han
fördes efter stridens slut den 4 Juni på aftonen, transporterades
han efter några dagar till det närbelägna Husteri, och vidare
därifrån — alltjämt på bår — mot slutet af månaden till S:t
Michel, hvarifrån han, sjuk och lidande, på konungens befallning
i midten af Juli begaf sig mot södra Finland.
Till de kroppsliga lidandena kommo äfven bekymren öfver
krigets gång. I bref till sin hustru klagar han som oftast öfver
olyckan att ligga sjuk i fiendens närhet och hvarje ögonblick få
underrättelser om deras framgångar, utan att vara i tillfälle att
drifva dem tillbaka. Isynnerhet var han orolig öfver konungens
äfventyrliga belägenhet under samma tid. Gustaf III:s djärfva
framträngande i Finska viken slutade, såsom bekant, med hans
inspärrande vid Viborg jämte hela svenska flottan och föranledde
den vågsamma genombrytningen af fiendens linie den 3 Juli med
de betydliga förlusterna af trupper och krigsfartyg. Några dagar
sedan Armfelt erhållit underrättelse om denna sistnämnda
tilldragelse, hvilken han ansåg borde hafva kunnat förebyggas, om
företaget mot Viborg, såsom ämnadt var, kunnat understödjas
från landsidan, skref han till konungen: »Hvarför har jag icke i
stället fått dö på Viborgs vallar, i samma ögonblick som jag
lemnat E. Maj:t fästningens nycklar! Det är grymt att icke
kunna utföra hvad man vill, då ens afsigter äro goda och
nyttiga». Och i ett bref till sin hustru från samma tid utropar han:
»Nej, jag skall icke öfverlefva så många olyckor. Mitt hjärta är
för mycket fästadt vid denna torfva, som sett mig födas, för att
jag icke skulle önska att störta samman med henne» [2].
Vid Armfelts egen brigad föreföllo inga synnerligen
anmärkningsvärda händelser efter det misslyckade anfallet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
