Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta sistnämnda vädjande till Katarina II:s känsla af
krönta hufvudens solidaritet under franska revolutionens tid är
anmärkningsvärdt. [1] Det synes icke hafva förfelat sin verkan;
och frågan om amnestien förföll under de följande
underhandlingarna. Däremot blefvo Turkiets angelägenheter och frågan
om en utvidgad gräns längre fram de tvistefrön, på hvilka
fredsunderhandlingen höll på att stranda.
Otåligt väntade konung Gustaf under den närmaste tiden,
sedan han framträngt i närheten af den ryska hufvudstaden, [2]
svar på detta bref till Galvez; men något sådant afhördes icke.
Lyckan gynnade ännu de svenska vapnen vid sjöslaget utanför
Fredrikshamn den 15 Maj, men syntes eljest under Maj och
Juni månader hafva vändt sig till förmån för Ryssland.
Striderna till lands på gränsområdet vid Kymmene, Armfelts
nederlag vid Savitaipal och, framför allt, de svenska flottornas
instängning i Viborgs hamn syntes åter aflägsna utsigterna till en
för Sverige fördelaktig fred. — Men det visade sig ändock, huru
angelägen den ryska kejsarinnan var att ej underhandlingarnas
tråd afklipptes. Då skriftväxlingen mellan konung Gustaf och
den spanske diplomaten i Petersburg ej längre kunde fortsättas,
lät kejsarinnan den af henne från början utsedde
fredsunderhandlaren, general Igelströhm, öppna en dylik med befälhafvaren för
den svenska styrka, som nyss med så mycken mandom fattat
fast fot inom det ryska gränsdistrikt, hvilket Igelströhm var satt
att försvara. Mellan honom och Armfelt uppstod, under
hvarjehanda förevändningar af den förstnämnde, en skriftväxling, som
slutligen ledde till fredens afslutande.
Vi låna Armfelts egna ord, i ett bref till konungen [3]
rörande öppnandet af dessa underhandlingar.
»General Igelströhm», skrifver han, »med hvilken jag lefvat
mycket tillsammans så väl i Petersburg som i Warschau, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
