- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
316

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Detta sistnämnda vädjande till Katarina II:s känsla af
krönta hufvudens solidaritet under franska revolutionens tid är
anmärkningsvärdt. [1] Det synes icke hafva förfelat sin verkan;
och frågan om amnestien förföll under de följande
underhandlingarna. Däremot blefvo Turkiets angelägenheter och frågan
om en utvidgad gräns längre fram de tvistefrön, på hvilka
fredsunderhandlingen höll på att stranda.

Otåligt väntade konung Gustaf under den närmaste tiden,
sedan han framträngt i närheten af den ryska hufvudstaden, [2]
svar på detta bref till Galvez; men något sådant afhördes icke.
Lyckan gynnade ännu de svenska vapnen vid sjöslaget utanför
Fredrikshamn den 15 Maj, men syntes eljest under Maj och
Juni månader hafva vändt sig till förmån för Ryssland.
Striderna till lands på gränsområdet vid Kymmene, Armfelts
nederlag vid Savitaipal och, framför allt, de svenska flottornas
instängning i Viborgs hamn syntes åter aflägsna utsigterna till en
för Sverige fördelaktig fred. — Men det visade sig ändock, huru
angelägen den ryska kejsarinnan var att ej underhandlingarnas
tråd afklipptes. Då skriftväxlingen mellan konung Gustaf och
den spanske diplomaten i Petersburg ej längre kunde fortsättas,
lät kejsarinnan den af henne från början utsedde
fredsunderhandlaren, general Igelströhm, öppna en dylik med befälhafvaren för
den svenska styrka, som nyss med så mycken mandom fattat
fast fot inom det ryska gränsdistrikt, hvilket Igelströhm var satt
att försvara. Mellan honom och Armfelt uppstod, under
hvarjehanda förevändningar af den förstnämnde, en skriftväxling, som
slutligen ledde till fredens afslutande.

Vi låna Armfelts egna ord, i ett bref till konungen [3]
rörande öppnandet af dessa underhandlingar.

»General Igelströhm», skrifver han, »med hvilken jag lefvat
mycket tillsammans så väl i Petersburg som i Warschau, har


[1] Gustaf III:s förmodan att hon i grund och botten föraktade de
finska officerare, som svikit sin plikt, visas af en anteckning af hennes
sekreterare Chrapovitski. Med anledning af Hastfehrs förhållande utropade hon:
«Hvilka förrädare! Om icke kungen vore en sådan, skulle han förtjena
medlidande, men hvad skall man göra? Man måste begagna sig af
omständigheterna.« (Chrap. anf. st. s. 37. Tigerstedt, Sprengtporten, Finsk
tidskrift 1881, II: 273.)
[2] Ryska kabinettet ursäktade uteblifvandet af svar på konungens
framställning genom Galvez därigenom, att krigsrörelserna från svensk sida
oafbrutet fortgått, hvilket icke syntes vittna om fredliga afsigter. (Ostermann
till Gustaf III den 11/22 Juli, afskr. i Riksarkivet).
[3] Den 25 Maj från Pardakoski, tryckt i Gustaf III:s bref, anf. st. s.
140 o. f. noten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free