Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han beslöt därföre att svara på Igelströhms bref och begagnade
tillfället, då han den 20 Maj i sitt läger ärnade utföra ett Te
Deum med anledning af slaget vid Fredrikshamn den 15 Maj,
och afsände en parlamentär till Savitaipal för att underrätta, att
den öfliga kanonsaluten icke hade något fiendtligt att betyda.
Armfelts svar var höfligt, men kort: det innehöll försäkran, att
konungen ej sträfvade efter annat än en ärofull, säker och
beståndande fred, men att kejsarinnans afsigter syntes vara allt
annat än fredliga, ehuru hon tillät sina generaler att tala om
fred. Han slutade: »Huru vill ni då, herr baron, att
konungen, min herre, skulle kunna låta sitt hjärta följa de känslor af
aktning och vänskap, som han alltid bibehållit för eder
herskarinna? Visa mig ett sätt att blifva öfvertygad om att edert
hof hyser de känslor, hvarom ni försäkrar mig; och jag skall
vara så mycket mera glad däröfver, som detta skall bereda mig
fördelen att få förnya bekantskapen med denne baron Igelströhm,
som förr så mycket tyckte om bordets nöjen, vackra flickor och
glada lag, men som nu finner nöje i att natt och dag plåga mig
för att förmå mig att lemna detta ställe, hvilket jag finner
tusen gånger intressantare än Vinterträdgården och Sachsiska
palatset.»
På detta något spetsiga bref följde efter tvenne dagar ett
svar från Igelströhm, dat. Villmanstrand den 23 Maj, hvilket
Armfelt med skäl fann bära för tydliga spår af att vara en
ämbetsskrifvelse å det ryska kabinettets vägnar och hållet i en
allt för allvarsam ton för att kunna afspisas på samma sätt som
det första. Han skyndade att öfversända det till konungen.
Igelströhm försäkrar i detta bref på det bestämdaste om
kejsarinnans afsigt att skyndsamt göra slut på kriget, så vidt hon funne
konungen af Sverige därtill benägen; han uttrycker sin önskan
att, om en underhandling komme till stånd och anförtroddes
honom, den finge utföras af Armfelt på Sveriges vägnar, då han
vore förvissad, att målet lättare skulle vinnas i samverkan med
honom än med någon annan; och han förklarar, att det endast
beror på konung Gustafs beslut, när en fredsunderhandling kunde
taga sin början. »Jag slutar med att anropa himlen», heter det
till slut, »att han måtte ingifva konungen, eder herre, i
mänsklighetens namn, samma grundsatser och samma känslor, som
besjäla kejsarinnan. Så snart ni underrättat mig om att
konungen hyser dessa i så hög grad önskvärda tänkesätt, skall
jag skyndsamt låta det komma till min regerings kunskap, och
man skall å vår sida vara angelägen att bidraga till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
