Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fredsunderhandlingars öppnande, som konungen erbjudit genom spanska
sändebudet i Petersburg, förblifvit obegagnad, oaktadt konungens
närhet till den ryska hufvudstaden, då han med sin flotta låg vid
Björkö, borde hafva erbjudit tillfälle till en direkt
underhandling. — Genom en rysk fånge, en tjensteman i ryska kansliet
vid namn Müller, afsände konungen snart därpå ett kort bref
till grefve Ostermann, hvari han, under förevändning att utbedja
sig dennes omvårdnad om en fången svensk officer, den unge
grefve Karl Löwenhjelm, lät inflyta några ord om sin
tacksamhet för Ostermanns omsorg om fredens återställande och sitt
beklagande, att brefvet till Galvez så länge förblifvit utan svar.[1]
Armfelt skyndade att, enligt konungens föreskrift, afsända
en »billet-doux» till Igelströhm (den 13 Juli) och begaf sig
därefter på väg mot södra Finland. I Lovisa erhöll han den 23
det svar från det ryska kabinettet, som kan anses hafva
medfört fredskonferensernas öppnande. I detta bref från Igelströhm [2]
föreslogs nämligen ett personligt möte mellan honom och
Armfelt, såsom mest egnadt att befrämja målets vinnande. Detta
anbud blef äfven afgörande för Armfelts rol i det stundande
fredsverket: konungen medgaf, att han finge hörsamma
Igelströhms inbjudning, [3] och den naturliga följden blef, att Armfelt
blef Sveriges fullmäktig.
Detta bref från Igelströhm — Armfelt och konungen
förmodade på grund af dess ton, att dess egentlige författare vore
ryska kabinettets chef Markoff — var dock i öfrigt icke egnadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
