- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
324

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Armfelt komma öfverens, sedan de grälat i två dagar, och då
kan freden vara undertecknad om fem eller sex dagar; eller
skola de icke komma öfverens, och då skall ett redan förberedt
anfall ske på alla punkter.»

Det var dock icke endast till vapnen, som konungen kunde
vädja; äfven till de främmande makter, med hvilka
underhandling om gemensamt förbund mot Ryssland så länge pågått. Nu
var det vigtigare än någonsin, att dessa underhandlingar förde
till något resultat. Det borde ligga i Englands och Preussens
intresse att genom en formlig traktat hindra Sverige från att
sluta fred med Ryssland; och å andra sidan kunde farhågan för
en dylik traktat icke annat än göra Ryssland mera
tillmötesgående mot Sveriges anspråk. Konungens brefväxling med dem
af hans ministrar, som underhandlade med Preussens och
Englands representanter i Stockholm, grefve Borck och Liston, samt
med den holländske generalen v. d. Borch, [1] visar nogsamt den
vigt, han fäste vid afslutandet af denna traktat. Blotta tillvaron
af en dylik var i detta ögonblick af högsta vigt för Sverige,
och konungen nedsatte i själfva verket sina anspråk för dess
undertecknande till en mindre subsidii-summa. Hufvudsaken för
honom var — för att använda hans egna ord — att vid
fredsunderhandlingen med Ryssland kunna »fièrement säga åt den
ryske plenipotentiairen: om ni ej vill sluta en hederlig fred, så
se: här har jag en allians, som jag ratificerar, hvilken ger mig
krafter att underhålla kriget; och ni får dubbelt fiender emot en,
som ni med en förnuftig fred kan slippa». [2]

Ryktet om Armfelts och Igelströhms beramade
sammankomst bidrog, såsom konungen beräknat, att påskynda
förbundstraktatens afslutande. Detta egde omsider rum i Stockholm den
23 Juli. Engelska sändebudet hade redan dessförinnan besvurit


[1] Skämtsamt kallar Gustaf III i ett bref till Franc (anf. st. s. 134)
dessa diplomater för ”les trois Grâces, Euphrosyne et Thalie Borck et Aglaé
Liston”.
[2] Se konungens bref till Ruuth, dat. Svensksund den 25 Juli 1790, tr.,
såsom bilaga till konungens bref till Franc s. d., anf. st. s. 139. Hans
otålighet öfver dröjsmålet med afslutandet af denna traktat, hvilket han tillskref
Ruuth och Franc, röjer sig i hans bref till Armfelt 23/7, anf. st. s. 160, samt
i ett bref till Franc omedelbart före fredskonferensens öppnande vid Verelä,
i hvilket han på det ifrigaste yrkar att traktaten afslutas: «Concluez donc,
car si les conférences se rompent, et que je n’ai pas de convention, je m’en
prendrai à vous deux (Ruuth och Franc) qui, dans l’idée de me forcer à la
paix malgré moi, n’avez pas pressé la négociation«. Hellre än att
underteckna en fred, hvartill hans ministrar tvungit honom, «skulle han låta döda
sig«. (Anf. st. s. 142.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/f3gd/31/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free