- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
331

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungen till mötes vid hans återkomst från sin resa till kusten.
Han skyndade att i ett bref till Armfelt, skrifvet samma dag
(den 8 Aug.) och påtagligen afsedt att meddelas Igelströhm,
med synnerlig skärpa framhålla, att det vore med hans ära och
förpligtelse oförenligt att sluta fred, utan att tillgodose Turkiets
intressen. De öfriga sväfvande frågorna komme i andra rummet:
han nämner bland dem gränsfrågan och utlemnandet af
öfverlöpare och förrädare. Synnerlig fördel hade han icke haft af
förbindelsen med Turkarna, »ces marabouts», såsom han
nämner dem; »men», säger han, »jag vill hellre att man en dag i
framtiden skall säga: Gustaf III blef öfvergifven, t. o. m.
förrådd af sin bundsförvandt, sedan han gjort allt för honom, än
att man säger: Gustaf III satte sitt lif och sin tron på spel för
Porten, innan han var därtill förbunden med ett fördrag; men
sedan han gifvit sitt ord, lemnade han turkarna åt sitt öde.»
I samma bref fästes uppmärksamheten på den våda för
Ryssland, som den nya traktaten mellan Sverige och Preussen
innebure: Sverige vore därigenom fullkomligt i stånd att fortsätta
kriget. [1] — Igelströhm mottog denna framställning med ett
bekymmer, som lifligt målar sig i hans bref till Armfelt den 30 Juli/10 Aug.,
hvari han besvär honom att utverka att konungen afstode från
artiklen om Turkiet — »un peuple barbare, qui remplit de
mauvaise grâce ses engagements» — och gör några
anmärkningar vid de öfriga punkterna i fredsfördraget, hvilka redan
kunde anses vara i väsentlig mån afgjorda. Samma dag afsände
konungen ett nytt bref i samma ämne, denna gång till
Igelströhm, men i Armfelts namn. Han skrifver i de mest
bevekande ordalag och använder all den framställningskonst, hvaraf
han var mäktig, samt låter förstå, att på det afseende, som
fästes vid dessa önskningar, berodde fredens afslutande eller
underhandlingarnas afbrott. [2]


[1] Se Gust. III:s bref, anf. st. s. 165. Igelströhms svar till Armfelt
finnes i Riksarkivet.
[2] «Il ne reste — låter han Armfelt säga — donc que l’article le plus
délicat, l’article qui regarde la sainteté des obligations du Roi envers son
allié, à régler; et je fais des voeux sincères que, par les soins de V. E., on
parvienne à arranger ce point important, puisque de lui dépend la conclusion
et la rupture. Le Roi, qui va par cette paix renouveller de nouveau
l’ancienne et tendre amitié qui l’a uni si longtemps avec l’Impératrice, qui se
flatte de la voir tous les jours resserrer davantage, ne croit pas pouvoir lui
donner une preuve plus convainquante de sa bonne foi, de la sainteté de sa
parole, de la constance de ses engagemens, qu’en résistant, même dans ce
moment, à ses plus chers désirs, à l’impatience de voir accélérer le
rétablissement de l’amitié et la paix . . . Il croit convaincre par là l’univers et S.
M. Imp. elle-même de la confiance que sa parole doit inspirer, et faire juger
à cette grande princesse ce qu’il ferait pour sûr à qui le sang et l’admiration
le lie, s’il se voyait uni avec elle, lorsqu’il sacrifie ses plus chers désirs aux
devoirs sévères de bonne foi envers une puissance éloignée. J’attends avec
confiance à la magnanimité de l’Impératrice ce qu’elle dictera sur ce sujet à
V. E., et je me flatte que S. M. Imp., désirant, comme le Roi mon maître,
sincèrement la paix, aplanira des difficultés, qui sans cela la rendraient
impossible.« (Orig.-koncept i Gust. MSS., vol. 6.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free