- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
336

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varit ringa. [1] Hertiginnan af Södermanland, som icke var
konungen och Armfelt synnerligen bevågen, har antecknat: »Man
får göra Armfelt den rättvisan att erkänna, att freden utan
honom kanske aldrig kommit till stånd, ty konungen ville hafva
stora fördelar; och enligt fredstraktatens ordalydelse är den
ingalunda lysande».

Kejsarinnan Katarina skildrade i ett af sina bref till Grimm
på följande något skrytsamma sätt de båda fredsunderhandlarnas
inbördes ställning: . . . »Två baroner, af hvilka den ene var i
stånd att säga till den andre: jag slår ihjäl dig, baron, om du
icke går rakt på saken, som jag vill; och den andre baronen
hade för mycket förstånd för att icke inse sakens tvingande
nödvändighet och den förtjenst, som han därigenom skulle
inlägga gent emot sina landsmän. Han har därigenom minskat
det hat, som de hyste mot honom, därföre att de ansågo
honom såsom en af upphofsmännen till det förödande kriget». [2]
Den stora kejsarinnans uppgifter både om Igelströhms
öfverlägsenhet och Armfelts andel i krigets början voro, såsom vi sett
af det föregående, ogrundade; och hennes tillfredsställelse öfver
fredens afslutande vittnar, att hon med bekymmer skulle hafva
sett kriget fortsättas. Potemkin skref till sin herskarinna, att
han sof med mera lugn, sedan han visste att freden var
återställd; och hon svarade, tre veckor efter fredens afslutande: »Jag
skall berätta dig huru det gått med mig: sedan år 1784 hafva
mina kläder alltid varit vida, men under dessa tre veckor hafva
de börjat blifva för trånga, och mitt lynne är mycket gladare». [3]
Katarina II förblef efter Verelä-freden Armfelt mycket bevågen;
och den förbindelse, han därigenom kom att knyta med ryska
hofvet, kom längre fram att öfva ett afgörande inflytande på
hans öden. Nu visade kejsarinnan sin tacksamhet med frikostiga
gåfvor: en dyrbar briljanterad dosa med hennes porträtt och
stora penningsummor, [4] hvarjämte såväl Armfelt som


[1] Se t. ex. Nordins dagbok, anf. st. sid. 116.
[2] 5/10 1790: anf. st. XXIII: 501.
[3] Ssolowjew, Polens fall, s. 202—203, citat hos Brückner, Kath. II:
399. Se äfven Bedsborodkos bref till Igelströhm 6/17 Aug. 1790, anf. i
Hist. Tidskr. 1882 s. 312.
[4] Ehrenström, sekreterare vid fredsslutet, uppgifver att Armfelt
erhållit 3000 dukater (anf. st. I: 317). Af ett i Hist. Tidskrift (anf. st. sid 311)
anfördt bref synes, att därjämte en hemlig växel på 10,000 dukater afsändes
från Petersburg 6/17 Aug. Att Armfelt erhållit belöningar vida utöfver de
öfliga gratifikationerna vid dylika tillfällen, var kändt af samtiden.
Ehrenström fick 1,500 dukater, äfvenledes ett belopp vida öfverstigande det
vanliga för en underordnad tjensteman. Han erhöll konungens tillstånd att
emottaga denna gåfva; och säkerligen har äfven Armfelt ej emottagit den
betydliga penningsumman konungen ovetande. Hertiginnan af Södermanland, som
i sin dagbok antecknat, att Armfelt i hemlighet erhållit penninggåfvor af
kejsarinnan, uttalar den förmodan, att konungen därvid varit “complice de
son favori, pour l’enrichir“. — Tidehvarfvets politiska moral tillät
mottagandet af dylika gåfvor: och när de utdelades såsom belöning för visade
tjenster, kunde vid dessa vara mindre att anmärka, än då de gällde deras
köpande. Men visserligen skulle det för Armfelts minne hafva varit bäst,
om han i detta afseende nu och framgent ställt sig på en annan ståndpunkt
än den samtida moralens. Hans afundsmän fingo därigenom anledning till
kränkande beskyllningar, såsom längre fram skall visas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free