- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
342

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjort konungen tjenster. Det var Armfelts inflytande, som gjorde
att Håkansson erhöll ledningen af finansärendena, då Ruuth
afgick i Oktober 1790; och Håkansson torde ock hafva varit den
i regeringskretsarna, som fortfor att stå Armfelt närmast. Till
Wallqvist däremot synes han hafva stått i mindre godt
förhållande, sannolikt på grund däraf, att Wallqvist var missnöjd med
att den nämnda förtroendeposten anvisades Håkansson. [1]
Närmare stod Armfelt »riksprosten» Nordin, som i sina
dagboksanteckningar bevarat många af hans förtroliga yttranden från
denna tid, och som yttrar sig om honom utan ovilja.
Ahlman och Låstbom arbetade äfven gemensamt med Armfelt och
Håkansson och ansågos, jämte riksdrotset grefve Wachtmeister,
af deras motståndare Wallqvist utgöra en »liga», som
misstänktes hafva för afsigt »att sätta sig i possession af styrelsen» och
att »insensiblement föra kungen hvart man ville». [2] — Denna
»liga» hade sina motståndare. En af dem var Wallqvist, såsom
vi hafva sett; till dem räknades äfven Ruuth, Munck och
Schröderheim, [3] hvilkas ord hos konungen likväl vid denna tid,
såsom nämndt är, gällde föga. Med dem förenade sig, för en tid
åtminstone, den ofvannämnde baron Ev. Taube.

Han var en af dem, som inom det gamla hofvet stått
konungen närmast; han hade, såsom vi sett, följt konungen på hans
utländska resa 1783—84, och i hans sällskap företogs äfven
resan till Aachen 1791. Under brytningstiden 1788—89 hade han
förblifvit konungen obrottsligt trogen och vid hans sida deltagit
i fälttåget i Finland. Konungen fann i denne man, som bevarat
traditionerna från lyckligare tider, en varm anhängare af de vidt
sväfvande politiska planer, för hvilka längre fram skall
redogöras. Det förtroende, som konungen hyste för Taube, synes
verkligen hafva varit nära att blifva farligt för Armfelt; och dennes


[1] Med anledning af den öfverläggning på Drottningholm rörande
finansärendena på hösten 1790, som medförde Ruuths afgång, inlemnade
Wallqvist en vidlyftig finansplan, som emellertid icke följdes. Den afsåg icke
Ruuths afgång, men det «direktorium för finansärendena«, som Armfelt enligt
Wallqvists ord «imaginerat«, från hvilket Wallqvist fann sig utesluten och
hvars främste man blef Håkansson, misshagade Wallqvist på det högsta.
Däraf torde i någon mån kunna förklaras den mot Armfelt fiendtliga ton,
som genomgår Wallqvists anteckningar (Se Wallqvists Minnen och bref s. 2,
14, 20, 22 m. fl. st.). Armfelts yttranden om Wallqvist voro ej heller de
vänligaste (se Nordins dagbok s. 69, 157). Nordin ansåg dock, strax efter
Armfelts hemkomst, Wallqvist för hans «factotum« och trodde, att äfven den
sistnämnde arbetade på Ruuths störtande (sid. 109).
[2] Wallqvist, anf. st. s. 20.
[3] Nordin, anf. st. s. 177.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free