Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungafamiljens flykt och deltog med dem i sorgen öfver dess
misslyckande, hvilket öfverändakastade alla på förhand uppgjorda
planer. Efter den olyckliga dagen vid Varennes samlade sig de
franska rojalisternas förhoppningar kring Gustaf III; han blef
kontra-revolutionens hjälte, föremål för alla emigranters
smickrande hyllning. Grefven af Artois jämförde honom med »Gustaf
Vasa, fäderneslandets befriare, och Gustaf Adolf, tyska rikets
försvarare. En ännu större ära vore förbehållen Gustaf III.
Sedan han stadgat sin egen vacklande tron, skulle han blifva alla
regenters hämnare. Såsom en trofast bundsförvandt, en
storsinnad vän, skulle hans namn stå ristadt i hvarje fransmans hjärta,
och tacksamheten mot honom skulle blifva det dyrbaraste arf,
som de kunde lemna sina efterkommande» [1].
Sådana yttranden öfverensstämde för mycket med Gustaf
III:s stolta framtidsdrömmar för att förfela sin verkan på ett så
lättrörligt sinne. Han utvecklade i Aachen en feberaktig
verksamhet: han uppgjorde tillsammans med den från amerikanska
kriget ryktbare markis de Bouillé en plan för det stundande
fälttåget, enligt hvilken de nordiska makternas härar skulle landstiga
i Qstende och från Flandern rycka fram mot Frankrikes
nordgräns. Han skref till konungen af Spanien och uppmanade
honom att ej blifva overksam; han afsände grefve Fersen till Wien
för att inverka på kejsar Leopold och anställde baron
Oxenstjerna i en särskild beskickning hos de franska prinsarna, å
hvilkas vägnar konungen erhöll en formlig fullmakt att handla. Han
underhandlade med kurfursten af Pfalz och landtgrefven af
Hessen [2]. Framför allt skref han bref på bref till Rysslands
kejsarinna, hvars medverkan för utförandet af dessa planer nu
syntes oumbärlig. I underhandlingen med henne trädde nu det
gemensamma uppträdandet mot Frankrike på det afgjordaste sätt
i förgrunden.
Flitigt hade Armfelt och Franc inberättat sina politiska
samtal med den ryske ambassadören och förloppet af de
växlande utsigter, han låtit hägra för dem. Genast i början af
underhandlingen rörande den franska frågan mötte Armfelts
kostnadsberäkningar för underhåll af ryska trupper i det stundande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
