Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kriget den ryske diplomatens motstånd: »han krusade», säger
Armfelt, »och ansåg som omöjligt att gifva ut så grofva
penningsummor, isynnerhet som det ej var så godt om pengar, som
man gjorde sig stor till» [1]. Kort därpå hade han dock
försäkrat, att konventionen rörande Frankrike snart skulle kunna
uppgöras; och Armfelt berättade, att »le gros Patapouf» började
tala ur en mindre hög ton. Därpå följde kejsarinnans ofvan
omnämnda protestationer genom Stackelberg om hennes entusiasm
för Frankrike, och hennes afsändande af general Pahlen till
Aachen såsom kurir med ett vidlyftigt bref i detta ämne. På
samma gång lät hennes ambassadör framskymta förhoppningen
om afträdandet af Nyslott i Finland och beviljandet af
penningeunderstöd [2]. Men kort därefter (d. 17 Juni) inberättar
Armfelt, att kejsarinnan bestämdt förbjudit Stackelberg att ingå på
någon minskning af Rysslands område vid gränsregleringen, och
med afseende på penningfrågan förklarat, att hon icke ville ha
någonting att göra med Sveriges finanser eller statsskuld.
»Sverige borde med glädje betala fördelen af att åter räknas bland
Europas stormakter», hette det hånfullt. I det kejsarinnans bref
till Stackelberg, som denne meddelat Armfelt, hade hon dock
yttrat sin lifliga önskan att samverka med konung Gustaf och
garanterat Danmarks neutralitet i händelse af ett krig mot
Frankrike, utan att dock, lika litet som i sitt med Pahlen afsända bref,
bestämdt förklara, i hvad mån Rysslands aktiva deltagande
därvid vore att påräkna. — Armfelt misströstade med anledning häraf
stundom om sin framgång såsom underhandlare. »Edert förbund
blir aldrig af», skrifver han till konungen, »såvida icke Gustaf
och Katarina kunna komma att personligen underhandla» [3].
I ett följande bref (24/6) uttalar han den förhoppning, att någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
