Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverläggningarna emellan Armfelt och Stackelberg om den
hemliga konventionen rörande Frankrike hade, såsom vi sett, ej
undgått att ingripa i den underhandling, som samtidigt fördes
rörande det defensiva förbundet med Ryssland, subsidierna och
regleringen af finska gränsen. Stackelbergs förslag till
allianstraktat hade framkallat ett motförslag, efter konungens från
Rostock lemnade anvisningar; öfverläggningarna härom hade dock
icke ledt till något resultat ännu vid konungens återkomst i
början af Augusti [1]. Svaret på det svenska motförslaget afgafs
först i September från Petersburg, oaktadt många påminnelser
af Stedingk och de svenska kommissarierna; och det
tillfredsställde endast i mindre väsentliga punkter de från svensk sida
uppställda fordringarna.
Kejsarinnan hade då i det närmaste slutat kriget med
Turkiet; förhållandet till England och Preussen, hvilket under början
af året ingifvit henne så mycken oro, hade åter blifvit
vänskapligt. Det var ej längre nödigt att underhålla vänskapen med
Sverige genom skenbara utsigter till eftergifvande för dess
önskningar; och den tid var inne, då de långa underhandlingarna
utan fara för Ryssland kunde afslutas så som kejsarinnan
behagade. Gränsfrågan, om hvilken så lifligt brefväxlats, var i det
ryska förslaget till förbundstraktat alldeles utelemnad — under
öfverläggningarna hade man omsider formligen tillkännagifvit,
att Igelströhm i Verelä öfverskridit sin befogenhet — och de
årliga subsidierna inskränktes till 300,000 rubel, i stället för
de 500,000, till hvilka de svenska anspråken slutligen blifvit
nedsatta.
På dessa, af ryska kabinettet framställda grunder, afslöts
emellertid d. 19 Okt. 1791 det bekanta defensivförbundet mellan
Sverige och Ryssland, som är kändt under namn af
Drottningholmstraktaten.
Den hemliga konventionen rörande Frankrike förblef
däremot oafgjord; och endast den obestämda utsigten, att genom
dess följder vinna ersättning för de svikna förhoppningarna
rörande landvinningar och större subsidier frän Ryssland, qvarstod
ännu. Med framgång hade kejsarinnan användt denna lockelse,
för att till sin fördel få de sväfvande frågorna afgjorda; hon
fortfor att göra det under de månader, som återstodo af Gustaf III:s
regering, för att förebygga att hans politik toge en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
