Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vändning, mindre fördelaktig för hennes intressen. Bref växlades
fortfarande mellan Gustaf och Katarina. Han framställde nya
förslag om ett gemensamt företag i Mars 1792 samt uttryckte sina
bekymmer öfver kejsar Leopolds långsamhet [1] och oenigheten
bland de franska rojalisterna; hon rådde till försigtighet, visade
omöjligheten af att under vintern börja fälttåget och framställde
motförslag, hvari hon undvek att nämna Rysslands deltagande,
på samma gång som hon utlofvade, att denna »försigtighet icke
skulle urarta till svaghet» och sanningen likmätigt försäkrade,
att hennes diplomater vid alla hof verkade för att upprätthålla
intresset för Frankrikes sak [2].
Konung Gustaf fick icke upplefva utbrottet af det krig, som
på våren 1792 förklarades — icke af de koaliserade makterna,
utan af franska nationalförsamlingen; men redan dessförinnan
hade han kunnat förmärka, att den lysande rol, hvarom han
drömt under sin vistelse i Aachen, glidit honom ur händerna.
Kejsar Leopold hade, långsamt men säkert, bemäktigat sig
ledningen af företaget mot Frankrike; och hvad som möjligen
kunnat vinnas 1791, förlorades ohjälpligt 1792. Konung Gustaf
kunde icke längre betvifla, att de bundsförvandter, han
påräknat, hvarken skulle unna honom främsta platsen eller själfva
handla med synnerlig ifver; och om han äfven under sina sista
dagar sysselsatte sina tankar med dessa frågor — ännu den 3
Mars skref han till Stedingk i detta ämne — så betraktade han
säkerligen icke detta äfventyrliga företag med samma ögon som
i den första hänförelsen [3].
Ej blott de yttre politiska förhållandena torde härtill hafva
bidragit, äfven ställningen inom landet och dess allmänna
mening. Mot de röster för kriget, som höjts från de franska
emigranternas läger och genom deras ifrige anhängare, baron Ev.
Taube, hade efter konungens hemkomst andra låtit sig förnimma,
hvilka lika bestämdt afstyrkte det vågsamma företaget. Bland
dem var äfven Armfelts, som haft närmare förtroende än någon
annan rörande dessa angelägenheter och som vid deras
behandling spelat en så betydande rol; och vi hafva sett, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
