Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för finansernas hjälpande, huru skulle folket vilja gripa sig an,
när det såge i franska expeditionen nya anledningar till
finansernas oordning?» — Denna förklaring undgick icke att väcka
konungens missnöje, men synes dock, i förening med ryske
ambassadörens samma dag fällda yttrande, att stämningen i
Ryssland vore mot en expedition mot Frankrike, hafva medfört ett
bestämdt omslag i konungens mening. Följande dag tillstod han
i förtroende för Armfelt, att han funnit, att denne och hans
vänner hade rätt och ville hans väl: »det vore orimligt, om jag
skulle söka att återbringa lugn i franska nationen, med
förstörande af detsamma i min egen». Svårigheten vore dock, att
konungen redan gått för långt, och att han, såsom orden
anföras, »hade baron Taube på sig». Samtalet slutade med att
Armfelt fick uppdrag att genom Håkansson söka omstämma
denne sistnämnde; hvilket äfven lyckades genom kraftiga
föreställningar om nödvändigheten af finansernas reglerande genom
en riksdag. Taube »försäkrade då, att han aldrig skulle
tillstyrka expeditionen, förr än han såge hela krigskostnaden i
konungens händer». »Detta fägnade oss alla mycket», tillägger
Nordin, ur hvars dagbok för 30 Nov.—2 Dec. 1791 [1] denna
framställning är hemtad; och han fann äfven sedermera, att
»herren svalnat i franska affärerna», och att i stället riksdagsfrågan
nu på allvar sysselsatte hans tankar.
På det närmaste sammanhängde sålunda frågan om
riksdag med afstyrandet af inblandningen i de franska
angelägenheterna; och det var ingen ringa förtjenst att hafva vändt
konungens uppmärksamhet åt tanken på Sveriges inre
angelägenheter och dess behof af yttre och inre lugn efter de skakningar,
det nyss genomgått. Förslaget till sammankallande af riksdag
framställdes först af den nye finansministern Håkansson under
konungens resa. Armfelt yttrade sig i början därom med en
viss tvekan. I ett af hans bref till konungen heter det om
Håkanssons förslag: »Jag förstår allt, jag beundrar allt, men jag är
som de, hos hvilka åskan slagit ned: de rycka alltid på
hufvudet, då de se blixten, och dessutom har man alltid 1,200
galningar att bringa till förnuft eller förstöra» [2]. Sedermera, efter
konungens hemkomst, använde han dock, såsom vi sett, hela sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
