- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
378

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väsentlig grad drabbat honom själf, hade nu intet af den tveksamma
försigtighet, som under riksdagen 1789; konungens makt skulle
upprätthållas och motståndet qväsas till hvarje pris. På sitt
vanliga obetänksamma sätt gaf han luft åt denna stämning i
yttranden, som under dessa oroliga tider helst borde hafva varit
osagda. Det berättades t. ex., att han före riksdagen yttrat:
»Om de ej veta hut och göra hvad man vill i Gefle, skall byket
i höst dansa till Torneå.» [1] Det sades äfven, att han för
konungen förklarat sig beredd att, om riddarhuset vidhöll sin
hållning från 1789, »låta skjuta skarpt på adeln.» [2] Dessa
hotelser, om de blifvit fällda, voro tvifvelsutan ingalunda att anse
såsom annat än tillfälliga vredesutbrott af en man, som aldrig
lärde att väga sina ord; och konungen själf var, såsom vi sett,
ingalunda benägen till våldsamma åtgärder. Men visserligen
röjde denna utmanande hållning föga statsmannaklokhet och
bidrog att öka den bitterhet, som konungens motståndare sedan
gammalt hyste mot hans vän, som 1788 organiserat
folkväpningen och året därpå fört de fruktade friskarorna från Dalarne
till hufvudstadens omedelbara närhet.

Det uppdrag, som under riksdagen anförtroddes åt Armfelt,
var egnadt att väcka de misstänksammas farhågor för våldsamma
åtgärder. Han utsågs till tjenstgörande generaladjutant under
riksdagen och förde såsom sådan befälet öfver de i och
omkring Gefle sammandragna trupper, [3] samt hade några dagar
före riksdagens början begifvit sig dit för att öfvertaga detta
befäl. Detta syntes antyda, att man vore beredd att med våld
genomdrifva, hvad ej med godo kunde vinnas. Själf synes
Armfelt, oaktadt han tillstyrkt riksdagen, ingalunda hafva hoppats,
att den skulle aflöpa fredligt, och var ej blind för de vådor, som
en sammanstötning kunde medföra för honom själf: han insåg,


[1] Schröderheim, s. 127.
[2] Adlerbeth I: 253. Motsycken till dessa yttranden förekomma i
Armfelts förtroliga bref till sin hustru från Gefle. «Foi de gentilhomme, si
je frappe doucement, si leur mauvaise conduite me force d’employer la force.
Je veux la paix et la tranquillité, j’en ai donné de fortes preuves; mais si
on n’est pas de mon avis pour rester tranquille«, så — — — (18/2 1791)
Det kunde nästan synas, som om han nu i rikets första stånd, hvilket han
själf tillhörde, sett samhällets farligaste fiende. «Afunden vore dess
utmärkande karaktersdrag«, skrifver han en gång från Gefle. En annan gång heter
det: «Quand on à faire à un ordre qui apprécie l’honneur aussi bien que la
noblesse de Suède, ou rougit presque de porter le blason.«
[3] De utgjordes af afdelningar af lifgardet och lätta dragonerna, samt
posteringar utom staden af Helsinge regemente; dessutom var Gefle stads
borgerskap under vapen, indeladt till kavalleri, infanteri och artilleri.
(Wallqvist, anf. st. s. 104).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free