Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ärendenas behandling; men i förhandlingarna inom adeln
deltog han lika litet nu som 1789. Ryktet hade dock, liksom då
och med lika liten grund, före riksdagens början nämnt Armfelt
såsom utsedd till landtmarskalk. [1] Om tilldragelserna på
riddarhuset var han likväl noggrannt underrättad [2] och följde med
uppmärksamhet sakernas gång, samt deltog i de öfverläggningar
rörande riksdagsangelägenheterna, som egde rum i konungens
konselj.
Armfelts talrika bref till hans hustru från Gefle vittna om
hans lifliga tillfredsställelse och ej mindre om hans förvåning
öfver att sakerna togo en så fredlig vändning. Han visste
knappt, skrifver han en gång under riksdagens lopp, »om han
skulle tro sina ögon och öron»; själfva oppositionens ledare
understödde konungens sak. Han vågade knappast hoppas, »att de
verkligen tagit sitt förnuft till fånga», och befarade någon
hemlig plan. En annan gång skrifver han om adeln: »Riddarhuset
är inom sig ganska splittradt. De välsinnades klass är på spänd
fot med dem som äro ursinniga; de som skälla, veta icke till
hvilken gudamakt de skola vända sig; och de tre lägre
stånden blifva med hvarje dag mera öfvertygade om den fördel,
som de hafva af att förena sig med konungen. Jag bedyrar, att
han skulle kunna göra hvad som helst och erhålla deras
samtycke utan öfverläggning.» Landtmarskalken baron Ruuth
prisas ofta i dessa bref; hans tal på rikssalen vid riksdagens
öppnande »var värdigt Demosthenes». heter det, [3] och han hade
förstått att vinna adelns tillgifvenhet. Då grefvinnan Armfelt
berättat, att i Stockholm bland den förnäma världens damer —
»det femte ståndet», såsom Armfelt skämtsamt kallar dem —
berättats åtskilliga »horreurer» från riksdagen, försäkrar han, att
ryktet härom vore fullkomligt ogrundadt; och tillägger i ett
följande bref, att lugnet vore så fullkomligt, att »sedan världens
skapelse en sådan enformighet aldrig funnits, som under denna
riksdag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
