Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen att öppna sidodörren till konseljrummet och att genast
släppa in Hennes Maj:t den vägen. Jag gick att söka
drottningen, följde med henne och stannade jämte henne hos konungen.
Hennes smärta syntes liflig; hon frågade honom två eller tre
gånger med den innerligaste ömhet, om han icke led mycket.
Hennes besök räckte en qvart, under hvilken tid hon
oupphörligt höll konungens hand tryckt mellan sina och flera gånger
utropade, vändande sig till mig: »Huru afskyvärdt! hvilken grym
nedrighet!» Konungen lugnade henne och sade: »För öfrigt böra
de grundsatser, som äro på modet, göra oss förtrogna med
tilldragelser af samma slag som den, som nu träffat mig.» Han
tystnade för ett ögonblick och sade sedan med en gladare ton:
»Har ni sett vår son? Jag skulle vara nyfiken att veta hvad
intryck detta har gjort på honom; men kanske är det bäst, att
han icke får veta något därom.» Jag anmärkte för H. Maj:t,
att detta vore omöjligt, och att det vore bättre att underrätta
honom därom, än att gifva honom anledning att fråga personer,
som af missförstådt nit eller andra anledningar kanske icke
iakttoge den nödiga grannlagenheten. Drottningen godkände min
tanke; men konungen svarade ingenting och lät oss därigenom
förstå, att vårt besök varit långt nog. Drottningen lemnade
honom med smärta och oro. Hon sade mig, då jag följde henne
till hennes våning: »Jag besvär er, baron Armfelt, att så ofta
som möjligt låta mig veta, huru det är med konungen, och
framför allt att aldrig för mig dölja sanningen».
»Då jag återkom till konungen, träffade jag drotset och
Schröderheim. Denne sistnämnde fick de nödiga befallningarna
för att sammankalla den t. f. regeringen, och kallelsen med
åtföljande instruktion expedierades så snabbt, att vi redan samma
dag, den 17 Mars, på eftermiddagen höllo vårt första
sammanträde. — Konungen mottog samma dag hertiginnan af
Södermanland, sin syster prinsessan, hofvets damer o. s. v. Under
detta besök syntes han synnerligen liflig och förbindlig, så att
samtalet blef allmänt och räckte en god halftimme; men då alla
gått, sade han till oss: »Det blir för tröttsamt; jag vill icke
mera taga emot så stort sällskap, så länge jag är sjuk.» —
Grefvinnan Klinckowström, med hvilken han icke varit på
bästa fot, kom något efter de andra. Han sade till henne: »Låt
oss vara vänner, grefvinna, och glömma det förflutna!» Hon
lemnade honom med mycken rörelse; men bibehöll dock, så
länge hon lefde, en viss ovilja mot konungen, på grund af
hennes faders, grefve Axel Fersens arrestering 1789. I samma
ögonblick, som hon gick ut, frågade konungen: »Är det ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
